Herr talman! För några dagar sedan kunde vi
hemma i Kalmar län i medierna få veta att det är kris
på Bilprovningen. Krisen består i att man kan få vänta
fram till juni eller juli månad innan man får sin bil
besiktigad. Det är klart att det är ett bekymmer, men
det gäller oftast en bil som går och ska kontrolleras.
När det är kris i sjukvården kan människor få vänta
mellan fem och sju år.
Detta tycks inte engagera Leif Olsson alls. Det be-
ror väl på att hans partikamrater är med och styr i de
landsting det gäller.
Det enda som engagerar vänsterpartisterna när de
är här uppe är att kritisera Stockholm som har de
kortaste köerna. För övrigt, Leif Olsson, finns det
landsting där Vänsterpartiet är med och styr som har
budgetunderskott. Jag kan exemplifiera om det be-
hövs.
Herr talman! Man slår sig för bröstet och talar om
att vi har en sjukvård i världsklass, men det stämmer
inte om man jämför internationellt. I socialutskottet
fick vi en redovisning för några månader sedan om att
Sverige ligger på tionde plats bland EU-länderna när
det gäller antalet medborgare som är nöjda med sjuk-
vården. I vårt grannland Danmark är dubbelt så
många som i Sverige nöjda med sjukvården. Vi borde
visa en viss ödmjukhet och inte slå oss för bröstet. Vi
bör inse att vi inte är i världsklass, men det finns
också oerhört många människor som får en god vård.
Den är dock alldeles för svårtillgänglig. Det finns
stora brister.
Vi kristdemokrater har tillsammans med de övriga
borgerliga partierna väldigt många gånger, tio gånger
minst, anfört här i kammaren att vi behöver en vård-
garanti. Men Socialdemokraterna har tvärsäkert sagt
att det är farligt. För Vänsterpartiet förefaller det
nästan dödsfarligt. Vårdgarantin skulle enligt dem slå
ut all form av prioritering och troligen vara skadlig
även för dem som får vården.
När man sedan under galgen ser att medborgarna
vill ha det och att fyra partier håller på att arbeta fram
ett förslag till vårdgaranti säger Göran Persson: Vi
ska införa en vårdgaranti.
Kära vänner i socialutskottet och andra socialde-
mokrater och Vänsterpartiet! Välkomna! Vi ser fram
emot att få samarbeta med er för en vårdgaranti. Det
är synd att det ska vara så långa köer att vi ska behö-
va införa en sådan. Det borde vara självklart att kunna
slippa.
Jag noterade Leif Olssons tre p för att han skulle
kunna acceptera en vårdgaranti. Det gällde pengar.
Jag vänder tillbaka till bilprovningen och bilen - jag
tycker om att köra bil. Pengar översätter jag till ben-
sin i min Volvo. Personalen är föraren av Volvon.
Prioriteringen gäller kön, vem som ska köra först.
Men, Leif Olsson, kan möjligtvis Vänsterpartiet
förstå att vi behöver en motor som fungerar för att
bilen ska gå? Det är det som har gått snett i den
svenska sjukvården. Vi har haft en motor som inte
fungerar i våra bilar. Vi kan tanka fullt så det sväm-
mar över, men vi behöver en funktion som inte är satt
utifrån ett överperspektiv utan snarare utifrån ett
patientperspektiv. Vi kör till den plats där patienterna
behöver oss. Det tycker jag är ganska självklart. Jag
vill ha en motor som fungerar i den svenska sjukvår-
den.
Som de flesta i den här kammaren vet har jag hela
mitt liv arbetat i sjukvården, även i landstingets verk-
samhet. Jag har tyvärr konstaterat att monopolet inte
löst problemen, även om jag hade önskat det. Vi
måste inse att enfaldens tid är förbi och att mångfal-
dens tid är framför oss. Mångfalden är en av de vikti-
gaste lösningarna för framtiden. Det kan handla om
personalkooperativ, privata alternativ eller bolagise-
rade former. Det är en motor till entusiasm och enga-
gemang och en försäkring att patienten får just den
vård han eller hon behöver.
I Västerås, Leif Olsson, är faktiskt 40 % av pri-
märvården privat. Det tycks fungera kanonbra trots
att det är vänstermajoritet där. Hur känns det när den
privata vården fungerar bra i den viktiga primärvår-
den?
För den enskilda patienten som är sjuk och hans
eller hennes anhöriga är inte organisationsformen
viktigast utan den hjälp man får. Om jag inte lyckas
få en taxi när jag ska till Arlanda får jag försöka att ta
mig dit på något annat sätt. Då blir jag jätteglad om
det kommer en vänsterpartist och säger: Du kan få
åka med mig i min bil. Det spelar ingen roll om det är
ett privat alternativ, bara jag får hjälpen i min nödsi-
tuation.
Jag skulle vilja att vi rev gamla principer och
gammal prestige och erkände att det är i mötet mellan
vårdpersonal - doktor, sjuksköterska, sjukgymnast -
och patient som vårdkvaliteten skapas. Inom industrin
kan man investera i robotar och maskiner som kan
sköta mycket jobb. Men doktorn är hantverkaren
under en operation och sjuksköterskan är den som har
omvårdnadsexpertisen i sin utbildning. Det är viktigt
att vi ser att situationen är sådan. Det är inte viktigt
vem man får lön ifrån.
Jag skulle också vilja säga ett par ord om perso-
nalsituationen. Där skulle jag också vilja ha ett ny-
tänkande. Det behövs lite friskt blod och lite friska
vindar som gör att personalen känner att politikerna
tror på dem. De ska känna att vi tror på att deras kun-
skap är den rätta för att bygga upp en bra sjukvård.
Jag är övertygad om att det inte hjälper med mer
pengar till kommuner och landsting - det tycker jag
att de ska få - om inte det finns människor som utför
vården. Då stannar det i alla fall.
Vi behöver låta personalen få vara med och styra
sjukvården i större utsträckning. De måste få göra det
de har utbildning för, ge patienterna tid, omsorg och
en kvalificerad behandling, och kunna göra det i tid.
Det finns ingenting som pressar en människa så
mycket och som stressar en människa så mycket som
det man inte hinner. Det man hinner stressar inte så
mycket, men det man inte hinner. Jag vet, herr tal-
man, att många medarbetare ute i vården känner sig
utmattade av att inte kunna ge den vård man så gärna
vill ge.
Självklart står vi bakom alla andra reservationer
som vi har skrivit under på, men för tids vinnande vill
jag yrka bifall till reservation 14 och reservation 22.