Fru talman! Flera gånger blir jag benämnd Leif
Olsson av Chatrine Pålsson. Jag hoppas att jag upp-
fattar hennes namn rätt.
Det var en våldsamt överdriven kritik av mitt an-
förande. Chatrine Pålsson menar att jag räds att tala
om problemen i svensk sjukvård. Jag rekommenderar
henne varmt att läsa riksdagens protokoll. Där finns
även de delar av mitt anförande med som handlade
om bekymmer och problem och där jag kritiserar
brister i sjukvården. Det handlade bl.a. om bristande
tillgänglighet, om problem med personalrekrytering
och utbildning, om inflytande för patienter och perso-
nal. Det är några viktiga saker.
Men, Chatrine Pålsson, jag tillhör dem som vill ha
en nyanserad bild, inte bara en svartmålning. Det
känns viktigt att dra fram förtjänsterna med den
svenska sjukvården.
Vårdgarantin gav Chatrine Pålsson bilden av en
bil. Jag håller för min del fast vid de tre p:na. Det
vore intressant att få hennes syn på de tre p:na. Tyck-
er hon också att det är viktigt att de är i förgrunden
när vi diskuterar vårdgarantier: pengar, prioritering
och personal?
Hur har ni för övrigt tänkt er få med Moderaterna,
som ju är en tänkt kompis i en kommande regering,
på just detta med pengar? De har ju flera gånger mot-
satt sig förstärkningar på ekonomisidan och gått emot
beslut som vi har tagit här i riksdagen.
Sedan tycker jag att Chatrine Pålsson - men hon
får naturligtvis gärna säga emot mig - lite grann lan-
serar lösningen först. Privatiseringen är lösningen.
Sedan gäller det att knö in alla problemen under den
redan färdiga lösningen. Det är min uppfattning och
min bild av vad Chatrine Pålsson sade.