Fru talman! Till det sista först. Jag försökte förkla-
ra för statsrådet att de allra minsta företagen, samtliga
handelsbolag och enskilda firmor inte påverkas av
ersättningen för riskkapitalavdraget. Det är bara ak-
tiebolag som det handlar om. De 3 miljarder som ni
spenderar där går till aktiebolagen, och alla dem som
startar enskild firma och handelsbolag, dvs. de som
skall köra i gång ny verksamhet, missar ni helt.
Jag fick inte något svar på mina frågor. Att kom-
pensationen för inkomstbortfallet har förbättrats kan
möjligen bero på att man får pengarna snabbare då
man inte behöver rekvirera dem från försäkringskas-
san. Det kan vara detta det beror på eller på att man
inte anmält ändrad inkomst till försäkringskassan
tillräckligt snabbt. Någon annan förklaring kan jag
inte hitta.
Gränsdragningsproblemet gällde bara om det skall
vara 100 gånger basbeloppet eller 130 gånger basbe-
loppet. Jag trodde att gränsdragnigsproblemen snarare
handlade om de små företagens problem, dvs. var
man skulle dra gränsen för dem.
Jag fick inte heller någon kommentar till vårt för-
slag till finansiering, där vi faktiskt tar bort en del av
överkompensationen för de större företagen och ger
till de mindre.
Slutligen vill jag säga att vi måste våga pröva alla
uppslag när det gäller näringspolitiken om vi skall nå
målet om en halverad arbetslöshet till år 2000. Som
jag befarade har det här blivit mer en socialförsäk-
ringsdebatt. Min intention var att ha ett näringspoli-
tiskt resonemang kring detta utifrån Anders Sund-
ströms uttalande på företagarriksdagen. Det är litet
synd med tanke på att det han sade där var anledning-
en till interpellationen. Men jag får ändå tacka för
svaret.