Herr talman! Interpellationen är som sagt egentli-
gen ställd till Anders Sundström, med anledning av ett
uttalande som han har gjort för Företagsriksdagen.
Där sade han nämligen att förlängningen är ett pro-
blem för de mycket små företagen och att regeringen
skall försöka hitta en lösning som är mjukare för dem.
En förutsättning, sade han, är att man hittar en annan
inkomstkälla.
Jag får naturligtvis tacka statsrådet Klingvall för
svaret, men jag hade faktiskt varit mer intresserad av
en näringspolitisk debatt i detta sammanhang. Det
handlar mindre om socialförsäkringspolitik och mer
om näringspolitik, om hur vi skall skapa arbetstillfäl-
len i landet.
Jag menar alltså att ett förslag som detta inte gyn-
nar sysselsättningen särskilt mycket, snarare tvärtom.
Vissa saker i Maj-Inger Klingvalls argumentation
ställer jag upp på. Det är nog klarlagt att arbetsgiva-
rinträdet som sådant sedan det infördes har inneburit
att arbetsgivarna som kollektiv har blivit överkom-
penserade. Men man skall också vara medveten om
att de små företagen redan tidigare hade en lägre
sjukfrånvaro än de större företagen, relativt sett. Det
innebär att det är de största företagen som verkligen
har tagit hand om överkompensationen.
Samtidigt hör vi Soialdemokraterna gå ut och säga
att det är i de minsta företagen som sysselsättningen
skall tryggas, att det är dem vi skall satsa på och där
de framtida jobben finns. Problemet är att ju mindre
företagare man är, ju större problem får man med att
ta hand om den här typen av beslut som gäller det
förlängda arbetsgivarinträdet.
Vänsterpartiet har föreslagit att vi skall undanta
företag med mindre än fem anställda från arbetsgiva-
rinträdet. Det är ett försök att skapa incitament för en
ökad sysselsättning. Vi tror att det är fel att skapa nya
hinder för de allra minsta företagen.
De kan ta en försäkring. Ja, de kan betala in 1,6 %
av årslönen. Det innebär ungefär 13 000 per år för en
företagare med fyra anställda. Det är en ganska tuff
kostnad att ta. Jag förstår om företagaren vill chansa
och hoppas att de anställda är sjuka litet mindre så att
han på så sätt kommer undan litet billigare.
Jag ställer mig litet frågande till vissa formule-
ringar i svaret:
"Bl.a. har den enskildes kompensation för in-
komstbortfall vid sjukdom förbättrats". Jag skulle
vilja ha reda på hur man har kommit fram till detta.
Två meningar senare står det: "Bortsett från vissa
enstaka gränsdragningsproblem gör regeringen den
bedömningen att införandet av en sjuklöneperiod i allt
väsentligt har visat sig vara positivt." Jag skulle vilja
höra var dessa gränsdragningsproblem finns. Jag tror
att det finns just i fråga om de allra minsta företagen.
Rehabiliteringsskyldigheten har alltså inte full-
följts av de större företagen i den utsträckning man
hoppades, trots att det var ett av argumenten för att
införa systemet.
Slutligen ställer jag frågan: Hur stämmer Anders
Sundströms uttalanden som jag nyss återgav överens
med slutklämmen i interpellationssvaret - att man inte
för närvarande är beredd att föreslå några ändringar
med anledning av den förlängda sjuklöneperioden?