Fru talman! Det är intressant att höra statsrådet
säga precis det som statsministern och näringsminis-
tern och resten av regeringen alltid säger: Nu skall vi
sänka skatterna, nu skall vi sänka arbetsgivaravgifter-
na, för nu skall det bli tillväxt och fler jobb, företagen
skall ha bättre konkurrensförmåga, osv., osv. Det är
väl jättebra, men man kan inte ta med den ena handen
och ge med den andra. Vad blir resultatet då?
Man har ju kommit överens om en reform som
framför allt småföretagen var väldigt skeptiska till när
den sattes i sjön 1992. Småföretagarna sade då att
detta skulle komma att bli en förlust för dem, men de
har nu tystnat, och jag tycker mig se att de har klarat
sig någorlunda drägligt. Jag tror att Per Rosengren har
rätt när han säger att det är de stora företagen som har
kapat hem vinsterna genom sjuklönereformen. Då kan
man inte bara lägga på företagarna en vecka till, som
de själva skall betala för. Det funkar inte. Då får man
inte ett rationellt och effektivt företag. Man får på det
viset inte företaget att anställa fler människor, och de
får sämre konkurrensförmåga.
Gullan Lindblad nämnde bagaren i Örnsköldsvik
som sade att han skulle slå igen sitt företag. När jag
talade med människor där uppe för en timme sade de
att det inte bara gäller det företaget, utan att det finns
fler exempel på småföretagare som inte orkar längre
och därför får ge upp.
Det här betyder att det inte blir någon bättre re-
habilitering i företagen, eftersom man inte har någon
morot, något positivt att ge. Det ökar inte tillväxten i
företagen, det ökar inte konkurrensförmågan, och det
ökar inte sysselsättningen. Regeringen har därmed
misslyckats med bekämpandet av arbetslösheten. Det
är min åsikt i den här frågan.