Herr talman! Om jag får säga som Gullan Lind-
blad så tillhörde också jag en av konstruktörerna av
sjuklönereformen en gång i tiden. När den infördes
1992 var samtliga partier överens om att den skulle
vara kostnadsneutral, precis som statsrådet säger.
Jag delar statsrådets uppfattning om att sjuklöne-
reformen skulle skapa incitament för att förbättra
rehabilitering och arbetsorganisation i företaget. Men
det kostar pengar. Om ett företag hade lägre sjukfrån-
varo hos sina anställda var faktiskt avsikten den att
arbetsgivarens insatser också skulle komma företaget
till godo rent ekonomiskt. Det nuvarande förslaget
ger, som vi vet, bara kompensation i tre av de fyra
veckorna. Staten vill alltså ta tillbaka den morot vi
skapade, som skulle ge god arbetsmiljö och god ar-
betsorganisation i form av lägre sjukfrånvaro och
därmed också minskade kostnader.
Nu säger regeringen att arbetslösheten skall halve-
ras. Då är min fråga densamma som Gullan Lind-
blads: Vad är det för småföretag som statsrådet ser
framför sig som kommer att våga nyanställa när regler
som det fattats beslut om i stor enighet inte står sig i
mer än några få år?
Vi i Folkpartiet avvisar en förlängning av sjuklö-
neperioden framför allt därför att vi inte tycker att
resultatet av de två veckorna har utvärderats. Hur
mycket av den minskade sjukfrånvaron beror på
sjuklönen, och hur mycket beror på dåliga konjunktu-
rer och hög arbetslöshet? Hur har det gått med ar-
betsmiljön i företagen? Är den sämre eller bättre än
tidigare? Och kanske det allra viktigaste, och som
Gullan Lindblad också var inne på: Vad händer med
kroniker som ofta är sjuka, och med handikappade
som vill in på arbetsmarknaden? Får dessa grupper en
chans, eller innebär den icke kostnadsneutrala sjuklö-
neförlängningen att de får ytterligare svårigheter så att
ännu fler av dem som har det sämst ställt ställs utanför
den öppna arbetsmarknaden?
Jag har några frågor till statsrådet. Har regeringen
utvärderat dessa effekter, och känner man till resulta-
tet? Statsrådet säger att arbetsgivarens ansvar för
rehabilitering skall stärkas och att man därför vill
införa denna reform. Anser statsrådet att om man
lägger större bördor på företagen - inte minst de små
- ökar deras förmåga att ta ett större ansvar för re-
habiliteringen? Jag anser att det är tvärtom. Avser
regeringen att ta reda på de fakta som finns om hur
småföretagen klarar fyra veckors arbetsgivarperiod
och hur de arbetshandikappade har påverkats, eller
kommer att påverkas, av sjuklöneförlängningen? Hur
skall företagen motiveras att förbättra rehabilitering
och arbetsmiljöer med de minskade resurser de har till
godo?