Herr talman! Per Rosengren har frågat näringsmi-
nistern om vilka åtgärder han kan tänka sig för att lösa
de mest akuta problemen för de minsta företagen med
anledning av den förlängda arbetsgivarperioden i
sjuklönesystemet.
Vidare har Gullan Lindblad frågat om näringsmi-
nistern ämnar förelägga riksdagen ett nytt förslag
rörande sjuklöneperioden eller återta detsamma.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som skall svara på båda dessa frågor. Eftersom
frågorna båda avser den förlängda sjuklöneperioden
besvarar jag frågorna i ett sammanhang.
Regler om sjuklön infördes den 1 januari 1992. Ett
av syftena med de nya reglerna var att öka arbetsgiva-
rens ansvar för de anställdas arbetsmiljö och hälsa
samt att tillförsäkra de anställda en mer rättvis kom-
pensation för inkomstförluster till följd av sjukdom.
Avsikten var också att skapa ett effektivare sätt att
administrera den korta sjukfrånvaron.
Genom att på ett differentierat sätt öka arbetsgi-
varnas kostnader bör de nya reglerna dessutom stimu-
lera till förebyggande arbetsmiljöinsatser liksom till
tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder.
Enligt vad som framkommit av bl.a. Riksförsäk-
ringsverkets uppföljning av införandet av en sjuklö-
neperiod har införandet av en sjuklöneperiod inne-
burit stora fördelar såväl för den enskilde som för
arbetsgivare och försäkringskassan. Bl.a. har den
enskildes kompensation för inkomstbortfall vid sjuk-
dom förbättrats.
Vidare framgår att administrationen i stort funge-
rar tillfredsställande. Bortsett från vissa enstaka
gränsdragningsproblem gör regeringen bedömningen
att införandet av en sjuklöneperiod i allt väsentligt har
visat sig vara positivt.
Regeringen konstaterar samtidigt att det rehabili-
teringsansvar som infördes för arbetsgivarna den 1
januari 1992 inte fungerat på det sätt som avsetts. Det
finns därför skäl att ge arbetsgivarna starkare driv-
krafter att fullgöra sin rehabiliteringsskyldighet. Även
arbetsgivarnas förebyggande arbete bör kunna utveck-
las.
För att stärka arbetsgivarnas ansvar för det tidiga
och aktiva rehabiliteringsarbetet anser regeringen att
det finns starka skäl att förlänga sjuklöneperioden och
därigenom bättre koppla samman ansvaret för att
vidta åtgärder med kostnadsansvaret för sjuklön.
Företag med få anställda har en möjlighet att för-
säkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostna-
der avseende tid fr.o.m. den tredje ersättningsdagen.
Regeringen bedömer att den nuvarande försäk-
ringen för små företag fungerar tillfredsställande.
Regeringen föreslog därför att arbetsgivare vars sam-
manlagda lönekostnader under ett kalenderhalvår inte
beräknas överstiga 100 gånger det för året gällande
basbeloppet skall kunna försäkra sig mot kostnader
för sjuklön. Riksdagen höjde i sitt beslut beloppet till
130 basbelopp. Summan motsvarar ca 23 anställda
om varje anställds lön beräknas till ca 200 000 kronor
per år.
I och med regeringens förslag om en förlängd
sjuklöneperiod bedömer regeringen att vikten av att
teckna försäkring kommer att öka. Det är därför vik-
tigt att arbetsgivarna informeras om försäkringen.
Gullan Lindblad har tagit upp frågan om arbetsgi-
varnas kompensation för de ökade kostnader som en
sjuklöneförlängning innebär.
Utifrån vad regeringen erfarit samt enligt rege-
ringens egna beräkningar kan sjukfrånvaron uppskat-
tas ha minskat med 20-30 % sedan sjuklöneperioden
infördes 1992. Denna minskning av sjuklönekostna-
derna har i allt väsentligt kommit arbetsgivarkollekti-
vet till godo. Regeringen har beräknat denna kost-
nadsminskning till minst ca 3 miljarder kronor.
Regeringen anser att arbetsgivarkollektivet bör
kompenseras med hälften av den totala kostnaden som
en förlängning av sjuklöneperioden innebär, dvs.
motsvarande 1,1 miljarder kronor.
Regeringen är för närvarande inte beredd att före-
slå några ändringar med anledning av den förlängda
sjuklöneperioden. Med anledning av den oro som har
uttryckts från olika håll kommer regeringen dock att
noga följa effekterna av den förändrade sjuklöneperi-
oden.