Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Men
jag tycker också som Per Rosengren - att detta kanske
mer är en näringspolitisk än en socialpolitisk fråga.
Därför hade också jag ställt min interpellation till
statsrådet Sundström.
Statsrådet Klingvall och jag har tidigare diskuterat
denna fråga. Det svar jag får i dag gör mig inte
mycket gladare än tidigare. Jag hade hoppats att det
var ett omtänkande på gång i regeringen. Precis som
statsrådet säger råder det nämligen stor oro bland
såväl företagare som arbetstagare med anledning av
den förlängda sjuklöneperioden.
Näringsministern har gjort uttalanden som utan
tvekan gett vissa förhoppningar. Knappt en vecka
efter att riksdagen fattat beslutet sade han att den
förlängda sjuklöneperioden kan skapa problem för de
små företagen och att vi skall försöka hitta en mjukare
lösning. Detta sade han i anslutning till småföretagar-
riksdagen. Men det råder delade meningar om detta
inom socialdemokratin, sägs det i en artikel i tidning-
en Näringsliv den 31 oktober. Detta är inget ovanligt
- vi är ganska vana vid att riksdagen först fattar beslut
som sedan tas tillbaka för att diskuteras! I denna fråga
hade det varit bra med ett omtänkande.
I tidningen Näringsliv den 15 november sägs det
att den förlängda sjuklöneperioden kommer att bli dyr
för småföretagarna. Ett sjukfall som varar en månad
kostar drygt 8 000 kr mer nästa år. Lönekostnaderna
kommer att stiga med ca 0,5 % enligt SAF:s beräk-
ningar - och detta i en tid när vi behöver massor av
nya arbetstillfällen!
Ett obegripligt beslut, säger t.ex. Bo Sundström,
som är konditor och VD för Husums Konditori AB.
Han är ordförande för Norrlands bageri- och kondito-
riförening, och får massor av samtal från småföretaga-
re som inte begriper hur vissa politiker har kunnat
bära sig så idiotiskt åt. De måste leva så långt från
verkligheten att de inte har en aning om hur saker och
ting fungerar, menar han. Det är ord och inga visor
från en person som lever mitt i verkligheten.
Statsrådet Klingvall tar upp fördelar med det tidi-
gare sjuklöneförslaget. Det systemet kan jag väl,
eftersom jag var en av konstruktörerna. Jag satt med i
den utredning som lade fram förslaget för riksdagen.
Men den nya perioden är ju dubbelt så dyr som den
första, eftersom de begynnande långtidssjukfallen
finns här. Från arbetsgivarhåll hade man varit positivt
inställd till en förlängning under förutsättning att
konstnadsneutralitet rått. Men det gör det inte längre.
Försäkringsskyddet är inte rimligt i kostnadshänseen-
de. Det kommer att kosta ca 2,5 % av årslönesumman
nästa år enligt SAF:s beräkningar. Det är inte heller
fler än 8 000 företag som har ansett sig kunna teckna
försäkringen.
Men det är inte bara företagen som är oroliga. Jag
fick häromdagen ett brev från Stiftelsen Arbetsskade-
forum där man skriver:
"Genom att öka arbetsgivarperioden har det gjorts
ännu svårare att kunna anställa sjuka med handikapp
på grund av ökade kostnader för företaget."
Detta var också en av anledningarna till att vi mo-
derater sade nej till och reserverade oss mot den för-
längda arbetsgivarperioden. Statsrådet talar vacker
om rehabilitering. Det kommer tyvärr inte att handla
om ökad rehabilitering, utan om ökad utslagning från
arbetslivet.
Till sist frågar jag statsrådet: Tror verkligen stats-
rådet Klingvall att det blir fler arbetstillfällen med det
nya sjuklöneförslaget?