Herr talman! Jag skall mycket kort kommentera de
delar av betänkandet som rör den finska röda oljan.
En del har redan berörts, och jag skall försöka att inte
upprepa detta.
Beslutet om förbud mot användning av rödmärkt
finsk olja i Sverige har skapat stor irritation och stora
problem för befolkningen i framför allt Norrbotten.
Under två och ett halvt års tid har företagens konkur-
renskraft satts ur spel, och privatpersoners rättmätiga
gränshandel har också hämmats.
Jag har tidigare i två motioner till riksdagen och i
två interpellationsdebatter med statsrådet Östros krävt
att man gör förändringar i lagen och påpekat att för-
budet strider mot vårt åtagande i samband med EU-
medlemskapet. Det strider mot Romfördragets artiklar
6-9. Det strider mot gemenskapslagstiftningen och
den handlingsplan som också fastställts av Europarå-
det.
Efter påtryckningar från EU-kommissionens Ge-
neraldirektorat XXI ändrades lagen delvis 1997, men
ej fullt ut enligt kommissionens rekommendationer. I
dagens betänkande tas ytterligare ett steg tillbaka,
men steget är inte tillräckligt. Dessutom är förslaget
krångligt.
Efter dagens beslut tvingas fortfarande företagare
med arbetsfordon som används i jordbruk, skogsbruk,
industri och andra kommersiella verksamheter att
använda den högbeskattade oljan, medan de finländs-
ka företagarna på andra sidan Torne älv kan använda
den lågbeskattade. Det är alldeles självklart att det
blir en konkurrenssnedvridning som inte överens-
stämmer med vad som borde gälla i Sverige. Just den
delen står i strid med artikel 7 i Romfördraget.
Jag ber utskottsmajoriteten och Lisbeth Staaf-
Igelström att läsa på det här.
När det gäller olja för uppvärmning är förslaget i
betänkandet dessutom mycket krångligt. Den som
köper lågbeskattad röd olja i Finland skall betala
tilläggsskatt som motsvarar svensk nivå. Om den
personen sedan visar att oljan används för uppvärm-
ning kan delar av skatten återbetalas. Hanteringen
måste bli både krånglig och onödigt kostsam.
Även detta står i strid med gemenskapslagstift-
ningen. Jag är mycket förvånad över att utskottsma-
joriteten när man nu ändå tar steg tillbaka inte ser till
att vi följer gemenskapsrätten.
Det här ärendet är ett stort ärende i norra Sverige.
Det verkar som om utskottsmajoriteten inte har för-
stått det. När lagstiftningen om förbudet mot finsk
olja kom till bildades faktiskt en frihandelsförening i
Norrbotten. Den har nu 400-500 medlemmar. De har
påverkat EU-kommissionen. Kanske det är av just den
anledningen som kommissionen har tillskrivit rege-
ringen och påpekat de brister som finns i den svenska
lagstiftningen. Det är därför också med stor förvåning
jag konstaterar att man inte ännu, fast man tar steg 2,
är beredd att gå fullt ut.
Det blir förmodligen nya överklagningar. Troligen
kommer också nya skadeståndskrav. Vi vet att det
redan nu finns stora skadeståndskrav för den tid som
gått från den 1 januari 1996. Det kommer att orsaka
staten onödiga kostnader. Fördröjer man ytterligare
att Sverige fullt ut skall följa lagstiftningen blir det än
värre. Det är därför som man måste se till att inte göra
ständiga misstag och bara ta små steg tillbaka. Frågan
är ju: Varför måste man bete sig på det sättet? Jag är
ytterligt förvånad och många med mig.
Herr talman! Jag ställer mig naturligtvis också
bakom alla de moderata reservationerna, men jag
yrkar dessutom bifall till reservationerna 1 och 3.