Fru talman! Jag vet inte om jordbruksministern
känner till platsen, men det är långt från Kalix älvs
mynning till förbudsgränsen. Dessutom är det en så
liten del av det totala laxfisket, även vildlaxfisket,
som sker i Norrland. Det handlar om enstaka procent.
Det är i Östersjön man måste göra begränsningarna i
större omfattning än tidigare. Det är inte så, som sägs,
att det största fisket sker utanför vildlaxälvarna.
Terminalfiskeområden är väl bra, men hur kan
man tro att man skall kunna öka fisket av odlad lax
uppe i norr när man samtidigt utökar fredningstider-
na? Man har inte klarat 25 % tidigare, hur skall man
klara 25 % nu när man ökar fredningstiderna? Om det
är något som är en läpparnas bekännelse så är det just
det, att påstå att man ökar fisket i Norrland samtidigt
som man ökar fredningstiden. Alla förstår att det här
är en omöjlig ekvation. Det borde också jordbruks-
ministern förstå.
Jag tror säkerligen att M74 är en sjukdom som vi
alla skall vara vaksamma över och att vi skall göra allt
för minska riskerna för den. Jag har fiskat lax i Lule-
älven sedan 50-talet, och laxfisketillgången och sjuk-
domarna har fluktuerat mellan åren. Sjukdomarna har
tidigare haft andra namn än M74, men det har också
tidigare funnits sjukdomar. Jag tror att man litet grand
överdriver det här. För den skull vill jag inte påstå att
man inte skall ha begränsningar, men fredningstiderna
får inte vara så långa att man utblottar de fiskare som
finns i norra Sverige. I så fall har vi förlorat mycket,
och dessa fiskare går till arbetslöshet.