Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för sva-
ret på min interpellation, även om jag inte är nöjd
med det. För drygt ett år sedan hade jordbruksminis-
tern och jag en debatt i dessa frågor. Jordbruksminis-
tern förstod då det problem som uppstått för vissa
fiskare och lovade ta mina synpunkter med sig.
Efter Fiskeriverkets senaste beslut den 5 mars i år
kan jag konstatera att berörda fiskare diskrimineras
om möjligt än värre än tidigare. Läget är därmed så
allvarligt att jag vill ta upp frågan igen.
Jag vill först klargöra att jag har all respekt för det
jordbruksministern anger i svaret om en ansvarsfull
hushållning med fisketillgångarna utifrån vad som är
biologiskt lämpligt. Däremot har jag ringa förståelse
för det sätt på vilket Fiskeriverket begränsar laxfisket
och motiveringarna för detta. Jag återkommer till det.
Sedan 1983 har fiskarna i norra delen av Botten-
viken tvingats leva med stora inskränkningar i verk-
samheten genom fredningstider som gäller under
laxens uppgång i älvarna. Genom dessa stora ingrepp
i deras yrkesutövning och fiskerättigheter har huvud-
delen avvecklat sina företag. Fortfarande finns det
dock ett antal fiskare kvar - yrkesfiskare och också
hobby- och deltidsfiskare.
Laxfisket har stor ekonomisk betydelse och är
därmed avgörande för flertalet yrkesfiskares fortsatta
existens. Genom den förlängda fredningstiden är
risken stor att många tvingas ut i arbetslöshet.
Påståendet att den största mängden vild lax fångas
i och utanför älvar med vilda bestånd är mycket tvek-
samt, för att inte säga felaktigt. I varje fall gäller det
inte generellt alla vildlaxälvar.
I Kalix skärgård finns två yrkesfiskare och några
hobbyfiskare. Avståndet mellan yrkesfiskarna och
deras redskap är så långt att de får köra en snabbgå-
ende båt i 30 till 40 minuter för att nå varandra. Lax-
fisket betyder mycket för dessa fiskare och har en
mycket marginell påverkan på vildlaxbeståndet. Det
är i Östersjön som huvuddelen av laxfisket sker -
även vildlaxfisket.
Bland befolkningen, fiskare, ja t.o.m. myndighet-
spersoner finns ingen acceptans för Fiskeriverkets
beslut. Det anses orealistiskt och nästintill löjeväck-
ande. Enligt min mening är det ur rättssynpunkt all-
varligt.
Jordbruksministern säger att ersättning utgår till
de drabbade fiskarna baserat på uppgifterna i logg-
böckerna om tidigare fiske. Vad tror jordbruksminis-
tern att det står i loggboken om laxfiske det året
fredningstiden varade till den 24 eller den 30 juni?
Det är alldeles självklart att ersättningen blir försum-
bar när laxfisket var försumbart på grund av laxfiske-
förbud.
En fiskare i Kalix skärgård har fått 12 000 kr se-
dan 1983. Min fråga blir då: Varför skall vissa fiskare
behandlas sämre än andra?
Att förbjuda laxfiske för vissa näringsidkare utan
att fullt ut ersätta dessa strider enligt min mening mot
fördraget mellan EU:s medlemsstater. Dessutom
måste man ifrågasätta om det inte också strider mot
grundlagen och principerna om likhet inför lagen och
mänskliga rättigheter.
Tror verkligen jordbruksministern att man kan öka
laxfisket i norra Östersjön genom att förlänga för-
budstiden? I svaret anges ju att man ökar fisket i norra
delen av Östersjön.