Fru talman! Som jag sade tidigare skall man gi-
vetvis ha omsorg om den vilda laxen. Det har även
jag. Men det handlar ju också om hur man begränsar
det hela. Jag vill påstå att det finns ett litet antal fiska-
re utanför de outbyggda älvarna. Jag tog Kalix som
exempel. Där är det i varje fall inga problem för laxen
att passera. Det är så långt mellan fiskarna att det inte
finns någon risk för att laxen skall hamna i alla fiske-
redskapen.
Det är inte fråga om åtta dagar. Förlängningen är
åtta dagar, men fredningstiden är längre. Det beslut
som Fiskeriverket har fattat innebär att man bildar s.k.
terminalfiskeområden utanför de utbyggda älvarna.
Man säger att man skall öka Norrlandsfiskets andel.
Men det spelar ingen roll hur många procent man
lägger till om fredningstiden är så lång att man inte
har någon möjlighet att ta upp dessa procent. Det står
också att den andel av fiskekvoten som man inte har
hunnit ta upp före den 30 september skall gå till fisket
i de södra delarna.
Problemet är att det med en utökad fredningstid på
en månad och åtta dagar inte finns någon realistisk
möjlighet att öka laxfisket norr om den nämnda lati-
tuden, 59,30 . I stället blir resultatet en minskning i
jämförelse med den tidigare kvoten och en ökning av
fisket i södra Östersjön.
Det handlar ju om företagare som skall försöka le-
va på det här. Det går faktiskt att begränsa detta på ett
annat sätt. Det handlar om fiskeföretag som har inves-
terat stora belopp i båtar, redskap, vakuumpackma-
skiner, fryshus m.m. Den fredningstid som Fiskeri-
verket nu har beslutat om, från den 1 april till den 18
juni - dessutom skall man på nåder ge dispens efter
den tiden - är snarare ett näringsförbud än en be-
gränsning av fisket. Mot den bakgrunden är jag för-
vånad över att jordbruksministern inte är beredd att
vidta några åtgärder.
Laxfiskeförbudet begränsar ju också övrigt fiske.
Under förra sommaren, 1996, var det väldigt gott om
lax. Det var så mycket lax att fiskarna inte kunde ha
ute alla sina redskap. De hade inte ork att lyfta ut all
lax, eftersom det var förbud. Jag var själv på plats
under en dag för att se hur det gick till. Jag vet precis
hur svårt fiskarna hade det. Därför menar jag att det
här är någonting som man måste ta itu med och göra
någonting åt. Man kan inte fortsätta så här.
Dessutom handlar det om ersättningsfrågan. Jord-
bruksministern säger att fiskarna har fått ersättning.
Men hur skall man kunna få en skälig ersättning när
den baseras på fiske som har skett under förbudstid,
förbudsår? Som jag sade har en fiskare fått 12 000 kr.
Det betyder att det i loggböckerna inte kan finnas
några laxfiskefångster när det har varit förbud under
den tid då laxfiskeuppgången i älvarna sker. Om man
inte är beredd att göra någonting åt det här innebär det
faktiskt att man mer eller mindre utrotar det kustfiske
som finns i norra Sverige.