Fru talman! Att jag går upp i denna debatt är kan-
ske inte så förvånande, eftersom jag har deltagit i ett
antal debatter om lax tidigare i denna kammare. Det
har framför allt handlat om omsorgen om den vilda
laxen som, precis som Annika Åhnberg säger, utgör
ungefär 10 % av laxbestånden i Östersjön. Tyvärr
utsätts den vilda laxen för hotet om M74 i större ut-
sträckning än den odlade.
Det som nu har skett - att man i kommissionen i
Warszawa har börjat titta på hur man skall rädda den
vilda laxen - är mycket positivt. Det känns som att det
äntligen börjar hända någonting.
Jag måste också säga att jag till skillnad från in-
terpellanten är rätt nöjd med Fiskeriverkets beslut. Jag
tycker att det känns som ett steg i rätt riktning. Jag
kan inte se annat än att de fiskare som finns utefter
Norrlandskusten kommer att gynnas av att man flyttar
alltmer av kvoten upp till Norrlandskusten från Ös-
tersjön.
Ett sätt att komma till rätta med fisket i blandade
bestånd är, vilket jag framförde vid den interpella-
tionsdebatt vi hade sist med jordbruksministern, att
man lägger fisket utefter Norrlandskusten och ser till
att det inte fiskas i anslutning till de älvar som har
vildlaxbestånd. Man bör försöka lägga fisket på andra
håll, så att man vet att det är odlad lax som fiskas.
Den odlade laxen behöver fiskas. Är man garanterat
säker på att det är odlad lax som fiskas skall beståndet
beskattas ganska rejält, så att vildlaxen inte konkurre-
ras ut.
Jag vill egentligen bara säga att jag hälsar den de-
len av beslutet med glädje. Jag tror att det kan vara en
början till att vi räddar vildlaxen. Jag tror emellertid
att man så småningom måste vara mer konsekvent, så
att man inte hamnar på nivån 50/50, dvs. att 50 % av
laxen skall tas upp efter Norrlandskusten och 50 %
nere i Östersjön med blandade bestånd. Hoten är ju
akuta. Jag tror att utvecklingen måste gå mot att mer
fiske än så läggs utefter Norrlandskusten.
Min önskan är att det inte skall fiskas alls på blan-
dade bestånd. Jag kan inte se annat än att det skulle
gynna de norrländska fiskarna. Då får de en större del
av laxkvoten.
Samtidigt är det också viktigt att se till att den lilla
spillra som i dag finns kvar av vildlaxen inte beskat-
tas. Såvitt jag förstår är det ambitionen i beslutet.
Att vi har agerat beror också på att vi anser att de
drivgarner som finns i Östersjön ger bifångster i form
av tumlare, men det är kanske framför allt omsorgen
om laxen vi skall diskutera i denna debatt.
Jag skulle vilja höra med jordbruksministern om
man kan tänka sig att så småningom göra ännu större
förskjutningar. Nu säger man att 43 000 laxar skall tas
upp efter Norrlandskusten och 64 500 nere i Öster-
sjön. Hur långt kan ni tänka er att gå? Känner ni att
detta är ett första steg? Kan ni tänka er att gå längre
än 50/50? Hur ser ambitionen ut? Jag skulle vilja höra
litet om hur ni tänker er framtiden.