Fru talman! Vi har uppe ett ärende i EU-nämnden
i morgon som visar att det finns problem med fisket
på många ställen. Det har börjat ske en utfiskning.
Helt plötsligt står man inför situationen att man till-
fälligt måste begränsa fisket för att det skall bli håll-
bart - trots att man har gjort stora investeringar. Det
börjar faktiskt bli mer en regel än ett undantag att det
är så med fisket i världen. Det är utfiskat, och man
måste införa begränsningar. Det är inte så konstigt.
I det här fallet försvåras det hela naturligtvis av att
det finns ett blandat bestånd av vilda och odlade lax-
ar. Jag förmodar att Olle Lindström också inser att det
inte finns så många åtgärder att vidta för att rädda den
vilda laxen. Det är dessutom bråttom. Klockan är mer
än fem i tolv. Om man inte vidtar åtgärder finns det
en stor risk att den vilda laxen försvinner. Då har vi
blivit av med en art som vi enligt alla konventioner
skall bevara. Det vore naturligtvis fruktansvärt.
Som Olle Lindström säger finns det mycket lax,
men det är odlad lax. Jag har uppfattat det här beslutet
som att man har försökt koncentrera fisket på de stäl-
len där den odlade laxen finns. Man har försökt att i
detalj titta på hur man skall göra för att inte fiska den
vilda laxen. Jag hoppas, Olle Lindström, att vi alla tre
kan hålla med om att det är en ambition som vi måste
ha.
Det som är litet oroande är naturligtvis det som
står i § 2.3. Om man inte klarar av att fiska upp laxen
till den 30 september skall den delen av kvoten gå
tillbaka till Östersjön. Jag hoppas att regeringen och
Fiskeriverket som handhar de här frågorna mycket
noggrant ser över vad det innebär i praktiken. Det får
inte bli så som Olle Lindström säger, nämligen att en
allt mindre kvot blir kvar utefter Norrlandskusten.
Tanken är ju att det skall tas upp mera lax utefter
Norrlandskusten i Östersjön.
När det gäller detta med att glädja mig kan jag ge
ett löfte till Annika Åhnberg. Det kommer att beredas
många tillfällen här i riksdagen att glädja mig i inter-
pellationsdebatter.