Fru talman! Det är just detta som är kärnpunkten,
att vi har ett behov av att ha en styrkeposition inför
import, eftersom vi inte vill och inte kan fortsätta med
att ha en svenskbaserad försvarsindustri som tar på
sig sådana kolossala utvecklingsprojekt som man har
gjort. Det var motiverat under kalla kriget när vi kun-
de vara säkra på att vi själva skulle beställa stora
volymer. Men så är lyckligtvis inte den säkerhetspo-
litiska situationen. Här ingår självfallet importtrygg-
heten som en viktig del.
När det gäller exportdelen har min fråga till de
tjänstemän som har förhandlat hela tiden - och inte
minst på slutet - varit: Hur upplever ni motparterna,
framför allt i sexnationssamarbetet? Bedömningen
har varit att det har blivit en inställning av - om jag
kan kalla det så - av nordeuropeiskt slag när det gäl-
ler att välja exportinriktning och tillämpning.
Jag kan nämna att i Tyskland har det varit en lång
process, inte bara mellan ministerier utan sannolikt
även mellan de politiska partierna där man så små-
ningom om ansåg sig kunna tillträda den föreslagna
texten.
Sedan hänger det på vår egen avvägning, precis
som Marianne Andersson nämner, nämligen avväg-
ningen mellan att vara säker på att kunna importera
från sexnationskretsen och den andra förhoppningsvi-
sa länken mellan Förenta staterna. Och: Vad vill vi
vara med om för exportinriktning?
I ljuset av hur dessa förhandlingar har förts är jag
ändå optimistisk inför möjligheten att en nordeuro-
peisk hållning kan få ett allt större inflytande.