Fru talman! Vår säkerhetspolitiska linje, vår mili-
tära alliansfrihet, måste tryggas av starka stridskrafter
med mycket hög teknologisk nivå. Det är också vik-
tigt att vi i händelse av att det säkerhetspolitiska läget
skulle försämras snabbt kan tillföra oss den för-
svarsmateriel vi behöver.
Vi kan inte fortsätta att ha en försvarsindustri som
mer eller mindre baseras på att svenskt försvar ska
bära upp praktiskt taget all den volym som behövs för
att möjliggöra utvecklingsprojekt. Det motiverar
samarbetet. Utan samarbete skulle vi enligt regering-
ens mening få svårare att också i en besvärlig situa-
tion vidmakthålla trovärdighet och förmåga i vår
alliansfria säkerhetspolitik.
Låt mig säga att både deltagandet i WEAG och de
processer som förutsätts ske inom den s.k. LOI-
gruppen bygger på mellanstatlighet i den meningen
att alla länders anslutning till gemensamma beslut
fordras för att man ska kunna fatta beslut. Det innebär
att det finns möjligheter att dels förhandlingsmässigt
driva svenska ståndpunkter, dels om en sådan situa-
tion skulle aktualiseras icke biträda beslut som andra
parter önskar.
När det gäller frågan om korruption etc. på för-
svarsmaterielsidan är det min bedömning att en inter-
nationell inriktning av det här slaget snarare tenderar
att minska riskerna genom den ökade öppenhet som
skapas.