Herr talman! Det gör mig glad att Moderaterna via Cecilie Tenfjord-Toftby talar väl om PFE-programmet och ser den fantastiska besparing som har skett och den succé som även industrin säger att programmet inneburit.
Däremot instämmer jag inte i det resonemang som Cecilie Tenfjord-Toftby för om kostnader för energieffektivisering. De åtgärder som vidtagits via PFE-programmet har varit lönsamma både för industrin och för samhället i stort. Det har inte varit tal om någon kostnad, utan om ett vinn-vinn för alla inblandade parter. Även Internationella energibyrån talar i sin nya prognos,
World Energy Outlook
, om att det är redan lönsamma effektiviseringsåtgärder som man förespråkar. Ifall de åtgärder som redan i dag är lönsamma vidtas menar man i IEA att vi kommer långt närmare tvågradersmålet. Det handlar alltså om lönsamma åtgärder som i dag inte vidtas. För att de ska vidtas menar all expertis att det behövs politiska styrmedel.
Den diskussion vi har i dag om detta specifika effektiviseringsprogram tycker jag bör ses i ljuset av den större diskussionen om hur man ser på behovet av att använda energi smartare. Regeringen har hittills inte varit särskilt pådrivande i EU-sammanhang. Låt mig påminna om att EU har ett mål att minska energianvändningen med 20 procent. Den svenska regeringen har i stället presenterat en prognos om ökad energianvändning för EU-kommissionen.
Därför studsade jag när jag hörde Cecilie Tenfjord-Toftby säga att Sverige ligger bättre till för att nå målet än många andra länder. Eftersom Sverige är det land i EU som enligt prognoserna kommer att öka energianvändningen allra mest undrar jag på vilket sätt Moderaterna och Cecilie Tenfjord-Toftby menar att Sverige ligger bättre till för att nå målet än andra. Min bild är att vi ligger sist.