Herr talman! Det är en intressant debatt som förs om energieffektiviseringsprogrammet och dess vara eller icke vara. Ibland känner jag som kristdemokrat att tilltron till program och projekt är väldigt stor i det här landet. Så länge de finns i strukturerade former som betalas av staten, när det är statliga stöd till saker och ting, förutsätts det automatiskt på något sätt att det ska fungera.
Nu har programmet för energieffektivisering varit väldigt bra. Det har gett väldigt goda resultat. Men när man enligt EU:s nya riktlinjer gör det omöjligt att starta en ny programperiod måste ju frågan ställas: Har vi en tilltro till det svenska folket och dem som är företagsledare? Oavsett om det är små eller stora företag ligger det i företagens intresse i dag att faktiskt spara energi eller vara mer effektiva med sin energianvändning över huvud taget.
Den låga tilltro som jag på något sätt hör från oppositionen till individers och företags egna initiativ och idéer till hur man ska bli bättre på det här området tycker jag är väldigt beklämmande. Det är trots allt en viktig hållbarhetsfråga. Många företag har ju i dag en viktig hållbarhetsstrategi som innehåller sociala, ekonomiska och miljömässiga mål. Hur ska vi komma till rätta med det här i Sverige så att vi tror på människors egna möjligheter att faktiskt kunna klara sådana här egentligen basala saker som det handlar om i dagens läge? Det finns inget företag, vågar jag påstå, som inte är intresserat av att bli bättre i de här frågorna, inte minst för just ekonomins skull.
Jag skulle också vilja slå ett slag för de möjligheter som små och medelstora företag har att faktiskt bli bättre på det här området. I Västra Götaland och Skåne finns det en verksamhet som kallas Miljöbron. Det är en verksamhet som syftar till samarbete mellan näringsliv och studenter. Man ger studenterna möjligheter att gå in i företag och verksamheter för att göra olika miljöarbeten, till exempel med miljöledningssystem, med att titta på avfalls- och energiteknik och så vidare. Just i år, 2012, har de också ett temaår för just energi.
I den här verksamheten har under årens lopp över tusen företag deltagit. Det företag där jag själv arbetade innan jag kom in i riksdagen anlitade Miljöbron för att se hur man skulle kunna bli bättre på just miljöledning. Det var ett litet företag, icke desto mindre var man faktiskt intresserad av de här frågorna, alltifrån hur man hanterar sin pappersanvändning till sitt avfall och annan energianvändning.
Det går att hitta lösningar. Det är så lätt att vi ibland diskuterar industrin, som naturligtvis har det största energibehovet och använder mest energi, men vi ska också konstatera att de många små och medelstora företagen, som det finns flest av i Sverige, ju har jättestora effektiviseringsmöjligheter. Men de har inte alla gånger uppfyllt kraven för att vara med i det här programmet, därför måste vi hitta fler lösningar och möjligheter för dem och ge förslag på sådana saker som till exempel Miljöbron.
Det är också möjligt att se på produktion kontra stödprocesser. Alla sysslar inte med produktion i den meningen. Just därför måste man titta på stödprocesserna som alla företag är beroende av. Vi pratar ventilation, belysning, uppvärmning och så vidare. Därför finns det en mängd olika åtgärder som är intressanta, även utan ett program av det slaget.
Jag tror att de förslag som kommer att komma ut från Näringsdepartementet på hur EU-direktivet ska genomföras i Sverige kommer att bli både bra och intressanta för fler företag än vad programmet har syftat till. Då har vi inte förlorat något, utan tvärtom har vi vunnit något för fler företag i Sverige och andra verksamheter.