Herr talman! Tack för ditt anförande, Helena Lindahl! Samtliga känner väl till att vi är EU-skeptiker. Det innebär givetvis inte att vi inte jobbar inom ramen för vad som är möjligt inom EU. Det behövs också åtgärder som går över nationsgränserna, bland annat för att nå klimatmålen. Det är oerhört viktigt, men där är också EU för litet. Det behövs internationella överenskommelser.
Men vad är egentligen viktigast? Är det viktigast att nå klimatmålen på en begränsning till två graders uppvärmning? Eller är det statsstödsreglerna inom EU som är viktigast? I fall efter fall, inom område efter område, lever inte EU:s medlemsländer upp till sina egna statsstödsregler. Statsstöd ges faktiskt i stor utsträckning till fossila bränslen i EU-länderna, och det sker med EU-kommissionen goda minne.
Jag menar att det hade varit på sin plats att prova detta ordentligt och låta EU-kommissionen komma med en dom om att vi bryter mot statsstödsreglerna. Danmark fick igenom sin argumentation. Var är viktigast? Är det klimatförändringarna och möjligheten att begränsa effekterna av dem eller är det statsstödsreglerna? Danmark fick rätt. Jag menar att vi skulle ha provat den linjen. Det handlar inte om att strunta i vad som har sagts. Vi har diskuterat oerhört många direktiv som är besvärliga att genomföra i Sverige och som vi är tvungna att genomföra. Så är det. Vi har förlorat i de diskussionerna, men här har vi inte ens provat. Jag menar att vi skulle ha gjort det.