Herr talman! Lise Nordin säger i sin replik att jag har talat om kostnaderna för PFE-programmet. När jag talar om kostnader talar jag om det uppdrag som Riksrevisionen har fått där den ska titta på samtliga energieffektiviseringsåtgärder som både denna regering och den tidigare regeringen har beslutat om där även kostnadsaspekten måste komma in.
PFE-programmet är en del av de energieffektiviseringsåtgärder som tidigare regeringar har satt i kraft och som också denna regering har stöttat. PFE-programmet är lyckat. Som jag sade avslutningsvis i mitt anförande hoppas jag innerligen att även Riksrevisionen kommer fram till det vi i dag står här i kammaren och förutsätter, nämligen att PFE-programmet har varit en lyckosam satsning även ekonomiskt.
När det gäller Sveriges energieffektiviseringsarbete hade vi en avvikande syn i förhållande till det danska ordförandeskapets förslag. Det föreslog en energieffektivisering av primärenergianvändandet. Där vill vi i stället se på hur energin används. Sverige har en stor andel elintensiva industrier. Vi har industrier som använder väldigt mycket el. När de växer så växer också energianvändandet.
Det som är viktigt är att vi använder energi på rätt sätt. Vi ska använda ren energi, och vi ska använda energi effektivt. När man jämför med andra länder räcker det inte med att titta på papperet och se hur många kilowattimmar som används per invånare. Det man måste se på är: Hur ser strukturen ut i de olika länderna? Vad används energin för i de olika länderna?
Sverige har annat sätt att använda energi på. Vår välfärd är till stor del uppbyggd på elintensiv industri. Den industrin vill vi ha kvar. Vi vill också se till att den blir energieffektivare för att stå sig bättre i konkurrensen i framtiden. Därför är det viktigt att vi fortsätter arbetet med att energieffektivisera. Men vi ska göra det på rätt sätt så att vi inte riskerar den svenska välfärden.