Herr talman! Jag vill återigen betona att krisen i Europa i dag, ekonomiskt och finansiellt sett, inte beror på euron. Men det viktiga att betona just nu är att den bästa medicinen inte är att låta andra betala för festen. Varje land måste vara ansvarigt för sina egna skulder. Solidaritet är i alla fall inte för mig som liberal synonymt med att de som missköter sina statsfinanser ska kunna åka snålskjuts på exempelvis ECB:s låga räntor. Grekiska skattebetalare och grekiska politiker måste ta ett större ansvar. Det behövs stora strukturella reformer i Grekland och i många andra länder för att vi ska kunna ha en hållbar ekonomi i ett dynamiskt Europa.
Jag återkommer till frågan om klimatet som jag inte hann med i första omgången. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi får ett internationellt klimatavtal. Vi vet alla att det kommer att vara ett stort möte i Cancún i Mexiko i november. Året därpå har vi möte i Sydafrika. Vi hoppas ju alla att vi redan i Cancún utifrån Copenhagen Accord ska ha grunden till ett brett avtal som så många länder som möjligt är med på. Men det innebär inte att Europeiska unionen ska slappa till. Vi måste vara en motor och våga gå före. Det har vi också gjort genom att säga att vi har kvar kravet om 30-procentiga utsläppsminskningar. Det finns kvar och kommer kanske också att vara lättare att genomföra faktiskt på grund av att den finansiella krisen påverkar i positiv riktning.
Det som Max Andersson tar upp om utvecklingsländernas roll är jätteviktigt. Redan där har vi tillsatt de så kallade Fast track-pengar som har kommit och som ska löpa till jag tror att det är 2014. Stora belopp har pumpats in, och Sverige är en av de stora givarna. Det är klart att det här måste fortsätta.
Jag vill betona att vi hela tiden i miljö- och klimatdebatten talar om hur viktigt det är att USA är med på kärran och att Indien, Kina, Japan och stora industriländer med stora utsläpp står i fokus. De är viktiga, för det är de länderna som släpper ut allra mest. Men det är lika viktigt att utvecklingsländerna får ett stöd. Det är där vi kanske också ska se till att det bildas breda, stora allianser som de känner förtroende för. För dem är frågan om klimathotet en fråga om liv och död, inte minst för många ö-nationer.