Herr talman! När det gäller förhandlingarna på klimattoppmötet i Köpenhamn sade forskarna att för att vi ska kunna vara rimligt säkra på att slippa en skenande klimatkris måste vi inom en ganska nära framtid minska utsläppen med mellan 25 och 40 procent. EU sade att man skulle minska med 20 procent men om andra minskar tillräckligt kan man gå upp till 30 procent. Genom att säga så signalerade man att man inte trodde på forskarna, att man var beredd att göra en del men inte så mycket som forskarna krävde. Det var ett svagt besked man hade med sig till Köpenhamn.
Man hade också med sig beskedet att man ville gå ifrån det som vi rika länder lovat i klimatkonventionen, nämligen att vi som ställt till med klimatproblemen skulle hjälpa de fattiga länderna att anpassa sig och minska sina utsläpp. Man sade att man kunde tänka sig att ge lite pengar, men de pengarna skulle tas från redan utlovade biståndsmedel.
Jag kan förstå att de fattiga länderna inte var nöjda med det beskedet. Det lät bra i öronen på dem som inte satt sig in i frågan, men det var långt ifrån tillräckligt. I stället borde man ha haft en högre ambitionsnivå. Man borde redan inför Köpenhamn ha sagt 30 procent. Man har inte sagt det ännu, utan man utreder och tittar på det. Och som alla politiker vet är det stor skillnad mellan beslut och utredning. Man kunde ha gjort det bättre.