Herr talman! Utrikesutskottet har i dagens utlåtande redovisat sin syn på EU-kommissionens arbetsprogram 2010 med titeln
Tid för handling
. Inledningen på programmet har i all blygsamhet benämnts
En ny epok
och är skriven i ett självberömmande och närmast svulstigt tonläge, enligt min uppfattning. Texten tar sin utgångspunkt i krisen, det vill säga finanskrisen hösten 2008, och det sägs att den europeiska solidariteten har satts på hårda prov. Som vanligt i EU-sammanhang blandar man ihop begreppen EU och Europa, för det är väl knappast solidariteten med Ukraina, Vitryssland eller Ryssland som avses. Man påstår vidare att krisen tydligt har visat att EU kan nå framgång genom att arbeta tillsammans som union och att EU genom Lissabonfördraget, det nya EU-parlamentet och en ny kommission förfogar över de politiska verktyg som behövs. Dessa påståenden är väl mest ett utryck för önskningar än för visad styrka. Även utskottsmajoritetens skrivningar har ett liknande tonläge.
Liksom utskottsmajoriteten vill jag dock betona vikten av öppenhet i kommissionens och EU:s arbete. Det är viktigt att EU varken sluter sig gentemot omvärlden eller gentemot sina medborgare. Vänsterpartiet har liksom majoriteten en positiv syn på fortsatt utvidgning av EU och på vikten av att utveckla bra relationer med våra grannar utanför EU - apropå tidigare inlägg här om relationerna med Ryssland - och via det östliga partnerskapet och Medelhavssamarbetet.
I detta sammanhang vill jag tydliggöra att Vänsterpartiet är djupt kritiskt till militariseringen av EU:s yttre gränser, med transportörsansvar, visumtvång och Dublinbestämmelserna, som hindrar människor som är i behov av skydd mot krig och förföljelse från att söka asyl inom unionen. Det är viktigt att det antagna Stockholmsprogrammet inte innebär ytterligare försämringar.
En av de viktigaste frågorna för EU de närmaste åren är den kommande översynen av EU:s budget, och kommissionen kommer enligt sitt arbetsprogram att under 2010 hålla ingående samråd med berörda parter, som det heter i dokumentet - med det måste väl menas till exempel medlemsstaterna - och där diskutera den framtida inriktningen på EU:s resursanvändning, bland annat i fråga om jordbrukspolitiken, sammanhållningspolitiken och forskningspolitiken, som det står i dokumentet. När det gäller budgetreformen understryker Vänsterpartiet att översynen måste resultera i en totalt sett minskad budget för EU och därmed även, som vi ser det, mindre överstatlighet. Kritiskt är här naturligtvis vikten av att minska omfattningen av den gemensamma jordbrukspolitiken CAP, och vi anser att EU:s jordbrukssubventioner och delar av regional- och strukturfonderna för de mer välmående länderna i unionen på sikt ska fasas ut och en del av medlen i stället satsas på utbildning och forskning. Men totalt sett måste inriktningen vara att EU:s budget ska minskas.
Herr talman! Det är anmärkningsvärt att varken arbetsprogrammet eller utskottsmajoritetens utlåtande lyfter upp klimatfrågan på det sätt som den är värd. EU måste ta lärdom av misslyckandet i Köpenhamn och ta nya tag för att nå ett internationellt klimatavtal. Jag menar att EU visade bristande ledarskap inför mötet i Köpenhamn. EU:s ambitioner när det gäller minskningen av utsläppen är också för lågt satta.
Klimathotet kräver kraftfulla satsningar och tydliga ekonomiska styrmedel. Det behövs stora satsningar på investeringar i energieffektiviseringar, hållbara transporter och en förnybar energi, ibland kallat green new deal. Sverige och EU får inte tveka att utnyttja de fördelar det innebär att skapa en klimatvänlig, grön ekonomi som ger nya jobb, driver utvecklingen framåt och gör oss världsledande när det gäller den nya tekniken. En satsning på morgondagens teknik ger morgondagens arbetstillfällen, något som EU behöver i denna massarbetslöshetens epok.
Klimat- och miljöfrågorna måste också lyftas upp på ett helt annat sätt när det gäller översynen av EU:s egen budget. Det handlar bland annat om att klimatpolitiken inte ges tillräckliga resurser. De nya utmaningarnas andel av budgeten är liten och har också startat på en mycket låg nivå. Det är en del av den här omprioriteringen av budgeten.
Det handlar också om att klimatsäkra EU:s budget, vilket innebär att EU-medel inte ska gå till verksamheter som förstör klimatet. I klartext innebär det mindre pengar till motorvägar och flygplatser och mer pengar till järnvägar. Här finns det faktiskt ett mervärde för EU. För att människor ska kunna ersätta flygresor med järnvägsresor krävs också att järnvägsnäten över gränserna förbättras.
Herr talman! Utskottsmajoriteten undviker i sitt utlåtande att nämna den negativa betydelsen av EMU och vilken effekt detta har fått på flera av de medlemsstater som infört euron. Det har blivit väldigt tydligt nu i finanskrisens spår och genom till exempel läget i Grekland. Euroländerna tvingas till samma räntenivå när behoven egentligen ser helt olika ut. Det finns klara fördelar med att Sverige inte är med EMU och därmed har möjlighet att agera utifrån de förutsättningar som vår ekonomi har med bland annat en mycket stor andel exportberoende företag.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 2.