Herr talman! Så kom det då till slut: Det var inte bara EU:s fel. Så långt kan Max Andersson sträcka sig. Om han då tittar på slutprodukten borde han, herr talman, också ganska enkelt kunna dra slutsatsen att det inte var de som hade de högre kraven som enades om slutprodukten. Det var inte brist på vilja att nå högre klimatmål som gjorde att EU inte fanns med, utan det var väl så att EU hade en för hög ambitionsnivå och därför inte var med i slutsummeringen. Det var ett resultat som styrdes av dem som ville gå sakta fram, om ens gå över huvud taget. Det var dilemmat, herr talman.
Jag vet inte om ett EU lett av Max Andersson skulle ha nått längre genom att höja kravnivån till 50 procent, om det skulle ha samlat världens länder bakom ett nytt klimatavtal i Köpenhamn. Jag tillåter mig tvivla, herr talman.