Herr talman! Margareta Viklund har även frågat
mig hur regeringen tänker tillvarata den nya medi-
cinska utvecklingen så att den kan komma alla behö-
vande till del, hur regeringens planer ser ut för att
behålla den solidariskt finansierade vården samt hur
regeringen tänker tillvarata nya möjligheter att tillgo-
dose efterfrågan och egenfinansiering i vården.
Som Margareta Viklund konstaterar har hälso-
och sjukvården varit mycket framgångsrik under
1990-talet. Vården har kunnat höja de medicinska
ambitionsnivåerna mycket påtagligt. Stora grupper av
patienter har kunnat få allt bättre hjälp med synen,
höfterna, hjärtat osv. Men med en svag samhällseko-
nomisk utveckling framför allt under 1990-talets
första del har hälso- och sjukvårdens resurser inte
ökat, vilket bl.a. bidragit till växande köer.
Den samhällsekonomiska utvecklingen under de
senaste åren, med stark tillväxt och ökad sysselsätt-
ning, har emellertid inneburit att de ekonomiska för-
utsättningarna för kommuner och landsting har för-
bättrats. Alltfler kommuner och landsting har nu en
ekonomi i balans.
Regeringen har också föreslagit extra statsbidrag
till hälso- och sjukvården, dels för att komma till rätta
med de problem som finns i dag, dels för att möta
framtida behov som t.ex. en åldrande befolkning och
den medicinsk-tekniska utvecklingen kommer att
ställa på vården.
I samband med regeringens handlingsplan för ut-
veckling av hälso- och sjukvården (prop.
1999/2000:149) tillförs hälso- och sjukvården 9 mil-
jarder kronor under perioden 2001-2004. Pengarna
ska användas för att bygga ut primärvården, öka de
medicinska insatserna i äldreomsorgen och förstärka
psykiatrin.
Regeringen har också i 2001 års ekonomiska vår-
proposition, som nyligen överlämnades till riksdagen,
föreslagit att ytterligare 3,75 miljarder kronor tillförs
hälso- och sjukvården under tre år för att minska
väntetiderna och korta köerna inom sjukvården. Vår-
propositionen innehåller också förslag för att lösa
finansieringen av läkemedelsförmånen.
Detta åtgärdsprogram blir tillsammans med den
nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården
ett heltäckande program för hälso- och sjukvårdens
långsiktiga utveckling.
Det är enligt min uppfattning viktigt att grunderna
för dagens hälso- och sjukvårdspolitik ligger fast: att
vården finansieras solidariskt och styrs demokratiskt
för att kunna ges efter behov och på lika villkor.
Det är inte minst viktigt att även under 2000-talet
garantera att de förbättrade behandlingsmöjligheterna
som ligger i den snabba medicinska och medicinsk-
tekniska utvecklingen fördelas efter behov. Någon
bättre garant för detta än en fortsatt solidarisk finansi-
ering av hälso- och sjukvården med skatter finns inte.