Herr talman! Man ser att Margareta Viklund skrev
sin interpellation innan regeringen presenterade vår-
propositionen. Jag misstänker att Margareta Viklund
blev lite överraskad över att vi i vårpropositionen
avsatte så mycket resurser för att klara de grundläg-
gande problemen när det gäller sjukvårdens långsikti-
ga finansiering.
Icke desto mindre kan man diskutera frågeställ-
ningen med den nya kunskap som Margareta Viklund
nu har. Med den handlingsplan som beslutades förra
året och det som vi nu föreslår - med dessa 3,75 mil-
jarder under tre år samt garantin för läkemedelsfinan-
sieringen, som ju omfattar 2,7 miljarder för den
kommande treårsperioden i garantier från statens sida
- avsätter regeringen i praktiken nästan 16 miljarder
för det här året och de kommande tre åren för att
garantera sjukvårdens utveckling. Det är den största
satsning som staten någonsin har gjort på sjukvårds-
området.
Bakgrunden är precis den som Margareta Viklund
pekar på. Det är inte bara så att vi under 90-talet gjor-
de nedskärningar av samhällsekonomiska skäl. Vi har
också mött ökade anspråk på sjukvården, inom sjuk-
vårdens alla delar. Också inom läkemedelsområdet
ökar anspråken från medborgarna. Man vill komma åt
den nya kunskapen, den nya tekniken. Man vill ta del
av de medicinsk-tekniska eller medicinska landvin-
ningarna. Det innebär att anspråken kommer att öka.
Jag ser framför mig en utveckling där sjukvårdens
andel av våra gemensamma resurser växer från nuva-
rande 8 ½ %, om vi räknar in även kommunerna,
uppemot kanske 10 % av BNP under en tioårsperiod.
Så kommer det att se ut i de flesta utvecklade länder
beroende på en kombination av ökade anspråk på
sjukvården och ökade möjligheter till nya behand-
lingar, läkemedel och terapier.
Det här börjar vi nu att planera för. Med de här re-
sursförstärkningarna klarar vi att förstärka sjukvården
i första hand när det gäller primärvården, vilket var
viktigt för att få en bättre balans i sjukvården. Vi
klarar också att börja attackera de långa väntetiderna
och köerna under de kommande tre åren. Vi har satt
målet att ingen ska behöva vänta på en planerad be-
handling mer än tre månader, vilket är ett rimligt krav
ur patientsynpunkt.
Men vi klarar också en finansiering av läkeme-
delsreformen under de kommande tre åren. Därmed
har vi lagt en grund för en lugn och sansad utveckling
av svensk sjukvård. Jag är övertygad om att vi där-
med har lagt en grund för att behålla en sjukvård efter
principen att alla ska erbjudas vård på lika villkor och
vård efter behov.
Osäkerheten i svensk sjukvård har varit frågan om
ifall vi klarar den långsiktiga finansieringen och
framför allt om ifall vi klarar att finansiera läkeme-
delsreformen, som annars riskerar att äta ut sjukvår-
den.
Förslagen kommer nu att följas upp med redovis-
ningar till riksdagen. Vi kommer att lägga fram en
läkemedelsproposition. Vi kommer också att redovisa
det avtal vi ska teckna med Landstingsförbundet om
hur vi ska attackera väntetiderna. Det kommer att
redovisas för riksdagen, och då kan vi ta ställning till
frågan om ifall det behövs några nya utredningar. Jag
ska inte avvisa det. Men vi har lagt en bra grund för
en framtida bedömning av sjukvårdens utveckling. Vi
kommer att diskutera detta när vi redovisar våra kon-
kreta förslag till höstriksdagen.