Herr talman! Jag får tacka för det inlägget. Jag
måste säga att jag tycker att socialministern är skick-
lig på att kringgå mina frågor. Han gör det på ett
mycket skickligt sätt.
Jag ställde ju en fråga som jag egentligen inte fick
något svar på. Vad kommer att hända i framtiden om
resurserna inte räcker i den solidariska finansieringen
med den modell som socialministern har? Vad händer
om pengarna inte kommer att räcka på grund av de
krav som människor har på behandling och hjälp -
krav som de också har rätt att ställa? Den frågan fick
jag inte något svar på, men det skulle jag gärna vilja
ha.
Köerna talade socialministern om. Det är oroande
och har alltid varit oroande med köer. Men de beror
inte på att man arbetar mindre inom sjukvården, utan
på att ambitionen, förväntningarna på olika områden
har ökat hos patienter och remitterande läkare. I dag
är personalens utbrändhet ett stort problem inom
sjukvården. Det är ett hårt tryck på personalen i dag.
Det går inte att tänja på lojalitet och solidaritet hur
långt som helst. Det finns faktiskt också en gräns för
vad människor orkar och förmår.
Jag behöver väl inte läsa upp alla de exempel på
olika behandlingsmetoder som vi har i dag. Men jag
skulle kanske kunna lämna över en lista över dem till
socialministern efter det här.