Herr talman! Idrottsdebatten får ofta förloppet att
alla deltagare sjunger idrottens lov och talar om alla
goda sidor med idrotten. Så är fallet också i dag. Jag
har ingenting att invända mot den debatten, utan jag
kan gärna instämma i nästan allting som har sagts om
det goda som idrottsrörelsen för med sig i vårt sam-
hälle.
Jag vill bara tillägga en sak som jag tror att inte
någon direkt har sagt här.
Vi befinner oss, herr talman, i en tid som dels
präglas av stora förändringar, dels innebär en svår
ekonomisk situation för både samhället och många
enskilda människor. Dessutom har vi en hög arbets-
löshet. Då är det med idrotten ungefär som med alla
folkrörelser, ungdomsverksamhet etc. att det är den
demokratiska fostran, den sociala sidan och gemen-
skapen i verksamheten som är det väsentliga och som
i dessa tider betyder mer än själva tävlingsresultatet
och tävlandet. Därför bör det vara rimligt att från
politiskt håll på olika nivåer lägga tonvikten på just
dessa sidor inom idrotten liksom inom andra folkrö-
relser när man diskuterar hur samarbetet mellan idrot-
ten och samhället skall gå till. Jag tycker att det är
ganska väsentligt att få detta sagt, för det är ju de
mjuka delarna i folkrörelsens verksamhet som har
betydelse i sådana här tider.
Betänkandet om idrott andas ett mycket stort sam-
förstånd, även om det låter något annorlunda i inläg-
gen här. Vi är ju överens om nivån i statens stöd till
idrotten. Det finns inga reservationer där man vill ha
varken mer eller mindre pengar.
Vi är också överens om hanteringen av riksid-
rottsgymnasierna. I stödnivån finns också inbyggt hur
mycket pengar som skall gå till det lokala aktivitets-
stödet, vilket är en betydande summa.
Det är några partier som har en avvikande mening
när det gäller bidraget från Riksidrottsförbundet till
studerande på högskoleorterna. Jag har lyssnat till
debatten och alla de skäl som har anförts för att vi
skall ha stödet kvar. Det är naturligtvis bra att studen-
ter liksom andra människor idrottar, men jag har inte
från något håll hört ett skäl för att studenter skall ha
ett större stöd än människor i motsvarande ålders-
grupper som inte är studenter. Varför skall de särbe-
handlas? Det skulle ha gått i en ekonomiskt god tid,
men vi har faktiskt inte möjligheter att göra det nu.
Jag tror inte att kommunerna kommer att ge dessa
bidrag i stället. Vad vi vill hänvisa till är att studenter,
precis som andra kommunmedborgare, har möjlighe-
ter att använda kommunala anläggningar och utnyttja
eventuella kommunala stöd. Däremot borde det finnas
en anledning för universitet och högskolor, som ju
ändå har mångdubbelt större budgetar än allt vad
idrottsrörelser och andra har, att se om inte stu-
denthälsovården kräver att de stimulerar motionsverk-
samheten.
Jag skall också säga någonting om reservationer-
na. Den första handlar om idrottsrörelsens oberoende
ställning. Det är en fråga som vi faktiskt genomgåen-
de betonar i flera av motionssvaren i betänkandet. Jag
ser inte någon större skillnad mellan budgeten som
regeringen lade fram för ett år sedan, vilken jag för-
modar att Stig Bertilsson står bakom, och den budget
som regeringen har lagt fram i år. Jag har i den förra
budgeten räknat till inte mindre än sex punkter, där
regeringen på något sätt talar om att Riksidrottsför-
bundet bör göra si eller så. Det är nästan samma
punkter som finns med i årets budget.
Det finns en stor samstämmighet mellan de poli-
tiska partierna, Riksidrottsförbundet och regeringen
om att det är bra att stödja handikappidrott. Vi måste
gynna elitidrotten på ledarsidan, eftersom den har
betydelse för bredden. Detta finns inskrivet både i
anslagsäskanden och på andra ställen.
Däremot tycker jag att kopplingen mellan synen
på idrottsrörelsens oberoende ställning och förslaget i
reservation 2 om en utredning av finansieringen
egentligen är litet underlig. Det stämmer inte riktigt.
En utredning innebär att man har en ambition att se
över och eventuellt förändra det som gäller för dagen.
Detta bör då rimligen ske i samarbete och samverkan
med den rörelse som det är fråga om. Det är möjligt
att det kan vara förnuftigt att så småningom tillsätta
en idrottsutredning - det var ganska länge sedan sist -
men det vore ganska verklighetsfrämmande om det
inte finns en klart uttalad vilja från Riksidrottsförbun-
det om att man vill att det skall göras en sådan utred-
ning.
Jag har nu gått igenom de reservationer som finns.
Sedan finns det också i detta betänkande skriv-
ningar beträffande en motion som kds har väckt. Mo-
tionen är inriktad på en mängd olika områden: etik
inom idrotten, sambandet mellan elit- och breddidrott,
inriktning av bidragsgivning, idrottsarenors tillgäng-
lighet för funktionshindrade, behovet av forskning om
handikappidrott, dopning, LOK-stödet. Det som mo-
tionärerna från kds framför stämmer med vad rege-
ringen har sagt i sin budgetproposition, med vad vi
tidigare har sagt i utskottets idrottsbetänkanden och
det stämmer med Riksidrottsförbundets syn på det
hela. Det är alltså fråga om att slå in öppna dörrar.
Det är väldigt lätt att instämma i detta, men det finns
ju ingen anledning att göra något tillkännagivande
med anledning av motionen. Detta är ett bevis på att
det finns en mycket stor samstämmighet när det gäller
idrottspolitiken i det här landet. Motionärer, partier
och utskott är överens om dessa saker.
Jag har fått några frågor, och jag skall svara på
dem som jag kan tänkas hinna med att svara på. Jag är
inte säker på att frågeställarna kommer att bli nöjda,
men jag vill ändå göra några påpekanden.
När det gäller Stig Bertilssons beskrivning av
Tipstjänst är det en annan fråga, men den berör ju
idrotten. Jag vill då bara peka på, vilket jag har gjort
flera gånger tidigare, att överlåtelsen av Tipstjänst
skulle ske på villkor som inte fick innebära minskade
inkomster för staten. Jag tycker att det är ett ganska
väsentligt påpekande i det här sammanhanget.
Det som Stig Bertilsson sade innebär att han sällar
sig till gruppen av kravmaskiner - det var borgerliga
politiker som myntade det begreppet vid något tillfäl-
le. Enligt Stig Bertilsson är idrotten från alla synpunk-
ter helig. Dess intressen skall tillgodoses, men när det
gäller andra folkrörelser, studieförbund och annat är
moderaterna kolossalt hårdhänta med rödpennan när
de skriver motioner och annat. Men på det här områ-
det finns det tydligen ingen anledning att på något sätt
minska anslaget.
Jag vill påstå att vi, om vi beaktar den samhälls-
ekonomiska situationen, har lyckats att ge folkrörel-
serna över huvud taget - och det inbegriper även
idrotten - ett mycket gott anslag.
Så över till frågan om moms på ridsport och annat.
Det var ju en imponerande samling socialdemokratis-
ka politiker som Ewa Larsson räknade upp. Jag är
mycket smickrad över att ni tydligen tycks tro att jag
kan lämna ett besked som inte de kan ge. Vi lever i en
tid där allting tydligen skall avgöras omedelbart.
Detta är en fråga som hänger samman med de regler
som finns inom EU, och detta är något som rege-
ringskansliet håller på att bereda. Varken jag eller de
andra socialdemokrater som ni har nämnt har kunnat
ge ett ögonblickligt besked om att det skall vara på det
ena eller andra sättet. Men det finns naturligtvis ingen
rimlig anledning att sträva efter ett införande av
moms på ridsport eller på annat folkrörelsearbete.
Vårt arbete bör ju gå ut på att i så stor utsträckning
som möjligt se till att vi kan anpassa våra regler så, att
vi kan bevara dagens situation där folkrörelsearbetet i
stort sett är befriat från moms. Det är naturligtvis
inriktningen. Om det sedan i slutändan går att hålla
till hundra procent kommer vi att bli varse ganska
snart. Det som jag nu har sagt skall icke tas som ett
besked, vare sig om att det skall bli moms på idrotten
eller om att det inte skall bli det.
Jag tycker mig ha den förmågan att jag kan tåla
mig de veckor, de dagar eller möjligen den månad
som det tar innan det blir alldeles klart. Jag är säker
på att alla de här i kammaren som till det yttersta
kräver att ridsporten skall vara momsbefriad kommer
att kräva den här momsskyldigheten, om det skulle
visa sig vara en absolut nödvändighet med hänsyn till
EU-arbetet. Då tvingas ni kanske konstatera att detta
är en nödvändighet som vi inte vill ha men som vi
ändå blir tvungna att införa.
Jag hoppas inte - och jag tror inte heller - att det
blir på det sättet. Min inriktning i min politiska verk-
samhet är att detta skall gå att klara, men jag kan i dag
inte ge ett definitivt löfte.
Nu har jag överskridit min talartid betydligt, herr
talman. Men jag har kommit till den slutsatsen att jag
yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande och
- efter ett viss funderande - avslag på de fyra reser-
vationer som finns fogade till det.