Värderade talman! Det är ganska roligt att debat-
tera idrottsfrågor och att över huvud taget handskas
med idrottsfrågor i riksdagsarbetet, eftersom idrotten
är en mycket populär och viktig del av svenskt sam-
hällsliv.
Idrotten är fostrande. Många av oss hade varit än-
nu värre busfrön om vi inte hade tagits om hand av
idrotten när vi var unga. Att idrotten är bra för folk-
hälsan inser alla, och att idrotten har ett stort under-
hållningsvärde vet vi också när vi sitter på åskådarläk-
taren eller framför TV:n och följer vad som händer.
Även om mycket samhällsstöd går till idrottsverk-
samheten är det en enorm ideell insats - jag tror att
det är rätt att använda det uttrycket - som görs inom
idrotten.
Tredje vice talman Christer Eirefelt säger i en
motion som behandlas i detta utskottsbetänkande att
140 miljoner oavlönade arbetstimmar varje år an-
vänds inom idrottsrörelsen till fostran och omhänder-
tagande av barn och ungdomar. Det är en insats som
även i riksdagen bör noteras med tacksamhet gente-
mot dem som gör den.
Idrotten har försökt att öka kvinnors möjligheter
till inflytande och stöd inom idrotten, men man har
inte lyckats tillräckligt bra. Vi i utskottet har åtskilliga
gånger kritiserat idrottsrörelsen för just detta. Men
man bör visa idrottens företrädare respekt genom att
säga att de verkligen har försökt och att det har blivit
bättre. Men mycket kan fortfarande göras för att ge
kvinnor ett större inflytande och för att kvinnoidrotts-
grenar skall bli bättre tillgodosedda.
Ett aktuellt ärende är diskussionen om mervärdes-
skatt på vissa delar av idrotten. Vi har konstaterat att
det är just kvinnors och flickors idrottande som har
drabbats. Det är inte aktuellt i det ärende som vi i dag
behandlar, men jag tycker ändå att det är befogat att ta
upp detta. Vi får försöka bevaka nämnda frågor när de
i andra sammanhang kommer upp.
Arbetet med att stärka kvinnoidrotten måste fort-
sätta. Detsamma gäller handikappidrotten. Den som
följt tävlingar för rörelsehindrade personer imponeras
av att de trots handikapp lyckas prestera så goda
idrottsliga resultat. Även den delen av verksamheten
är det givetvis viktigt att stödja.
I Christer Eirefelts motion aktualiseras också id-
rott för invandrare, som det finns anledning att ta upp.
Idrotten har ju en kontaktskapande finess. Möjlighe-
terna för invandrare att få kontakt med andra idrotts-
utövande personer i vårt land har haft stor betydelse.
Dopningen tas också upp i detta betänkande. Det
finns väl ingen här som inte tycker att vi bör an-
stränga oss extra mycket och försöka förhindra dop-
ning och även ge information till dem som tränar
idrott, så att dopningen försvinner.
I en reservation fogad till betänkandet förordar
jag, Charlotta L Bjälkebring och Ewa Larsson ett
extra anslag om 8,4 miljoner kronor till universitet
och högskolor som stöd för motionsverksamhet för
studerande. Förslaget har inte vunnit någon större
anklang i utskottet. Jag tänker inte yrka bifall till
reservationen, men jag vill gärna markera att jag
tycker att det borde ha blivit så som vi reservanter
skriver.
I propositionen står det att de föreslagna pengarna
inte skall utgå. I stället bör de studerande få stöd till
sin idrottsverksamhet genom att bilda föreningar via
studentkårerna eller genom kommunala anslag.
I betänkandet står det:
"Utskottet konstaterar i betänkandet att kommu-
nerna som följd av ändringar i folkbokföringslagen
numera har ett tydligare ansvar för stöd till studerande
vid kårorterna än vad som tidigare var fallet."
Men kommunernas ekonomiska möjligheter är ju
inte bättre än statens. Att det skulle komma extra stöd
den vägen tror vi således inte. Vidare säger utskottet
att man måste framhålla "nödvändigheten av bespa-
ringar inom all statlig verksamhet". Därför vill man
säga nej här.
I min motion föreslår jag att de här pengarna skall
tas från anslaget till Riksidrottsförbundet, för därmed
påverkas inte statskassan.
Så här är det i det politiska livet. Jag ville genom
min motion och mitt inlägg här markera att jag tycker
att det är fel att inte ge nämnda pengar till universite-
ten och högskolorna för att de studerande skall få
möjligheter att fortsätta med den motionsverksamhet
som har så stor betydelse för folkhälsan och alltså för
de studerandes hälsa under resten av livet.
Värderade talman! Med dessa ord yrkar jag bifall
till hemställan i betänkandet i dess helhet.