Herr talman! Vi har i dag förmånen att debattera
idrott. Det tycker jag är roligt. För mig har idrotten
nämligen betytt väldigt mycket.
Mig och andra som växte upp i miljonprogram-
mets förstäder och som måste passera större motorle-
der för att nå ett grönområde gav idrotten faktiskt en
lunga till liv. Idrotten gav en meningsfull fritid, ut-
veckling, fostran och andra vuxna förebilder. För
många var det, och är, otroligt viktigt för att kunna
växa upp till en hel människa och bli vuxen och i sin
tur bli en god förebild för en ny generation. Idrotten är
dessutom en central del av vårt kulturmönster.
Livet var hårt att leva då, men nu tror jag att det är
ännu hårdare. Ungdomsvåldet ökar. Allt fler begår
grova våldsbrott, och allt yngre döms till långa fäng-
elsestraff. I debatten förs ibland fram krav på fler
poliser och hårdare straff som en lösning på proble-
men. Vidare hamnar vi alltför ofta i diskussioner om
kronor och ören. Men jag anser att debatten måste
breddas till att handla om vilken typ av samhälle vi
egentligen vill ha. Som Vänsterpartiet ser saken finns
det två utvecklingsvägar.
Herr talman! Ni undrar kanske vad detta har med
idrotten att göra. Jag anser dock att det här faktiskt har
att göra med idrotten. Fortsätter vi med nuvarande
utveckling, där kommunernas resurser ständigt krym-
per, så minskar också stödet till idrotten.
Idrotten är för många barn och ungdomar en
räddning i en i övrigt söndertrasad livssituation där
framtidsutsikter saknas. Man kan inte få jobb. Man
har kanske inte föräldrar som har ett arbete, eller
också har föräldrarna kanske arbete och just av den
anledningen jobbar otroligt mycket på övertid.
Vilka blir förebilderna för de här barnen, om idrot-
ten och de förebilder som idrotten ger inte finns?
Förebilderna för dem blir kanske amerikanska
"våldsheros".
Jag tror, herr talman, att alla idrottsintresserade
kan hålla med om detta. Det finns ett samförstånd
över partigränserna. Men frågan är hur vi skall lösa
detta. Ingen kan leva på luft, inte ens idrotten.
Summan för kommunernas satsningar på idrotten
är ungefär 5 miljarder kronor per år - ungefär fem
gånger mer än det statliga stödet. Men det kommunala
stödet minskar ständigt på grund av att lagreglerade
verksamheter i kommunal regi måste prioriteras.
En annan stor inkomstkälla är intäkter från spel
och lotterier.
En enkät som RF har gjort visar att kommunerna
har sparat ungefär 10 % av stödet till idrotten under
1993. Om detta håller i sig hotas idrotten. Det är ock-
så viktigt att se över hur pengarna fördelas. Det gäller
ju att det verkligen blir en bredd här, att pengarna går
till de grupper i samhället som verkligen behöver
detta stöd. Överklassen och medelklassen klarar sig
alltid, för de har möjlighet att betala mera för att be-
driva föreningsverksamhet osv. Men alla har inte den
möjligheten.
Nu har vi möjlighet att välja en annan väg som in-
nebär att de övergripande målen är ett samhälle för
alla där alla delar på arbete och tillgångar, där stödåt-
gärder tidigt sätts in för dem som har det besvärligt
socialt och där vi arbetar för ett solidariskt och mindre
materialistiskt inriktat samhälle. Här tror jag att id-
rottsrörelsen spelar en väldigt viktig roll.
För att komma till rätta med dessa saker måste vi
snarast få till stånd en konstruktiv dialog, där vi till-
sammans diskuterar hur resurserna skall fördelas.
Frågan är: Vad kan staten, landstingen, idrotten och
kommunerna göra i en tid av minskade resurser?
De förändringar som EU-medlemskapet medför
för idrott och föreningsliv är också ett skäl till att det
behövs en utredning.
Också jag vill fråga Anders Nilsson hur det blir
med ridmomsen.
Vi i Vänsterpartiet har själva på grund av en
oförklarlig administrativ försummelse inte inkommit
med en idrottspolitisk motion. Däremot har vi en
motion om ridmomsen. Jag vill därför här i kammaren
i stället yrka bifall till reservation nr 2 angående till-
sättande av en parlamentarisk utredning med uppgift
att utreda den långsiktiga finansieringen av statens
stöd till idrotten och idrottens möjligheter till ökad
självfinansiering. Vid en votering kommer Vänster-
partiet att stödja nämnda reservation.
Herr talman! Regeringen har också för nästkom-
mande budgetår föreslagit att hela bidraget till mo-
tionsverksamheter för studerande vid kårorterna skall
dras in. Det gör man med hänvisning till rådande
budgetläge och kommunernas ökade ansvar på grund
av den nya folkbokföringslagen. Men enligt mitt tidi-
gare resonemang om kommunernas minskade resurser
håller det inte att dra in dessa pengar utan att på något
sätt kompensera detta någon annanstans i budgeten.
Men det har man inte gjort.
Jag vidhåller därför min reservation 4 i utskottet.
Men jag yrkar inte bifall till den, eftersom den inte
kommer att vinna gehör här i kammaren.