Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
både reservation 2 och reservation 4.
Först reservationen om att tillsätta en parlamenta-
risk utredning med uppgift att utreda den långsiktiga
finansieringen av statens insatser och möjligheter till
självfinansiering. Vi tycker att alla skattefinansierade
utgifter hela tiden behöver följas upp, så att den poli-
tiska viljan och ambitionen stämmer överens med det
resultat som vi sedan får. Det gäller naturligtvis också
idrottsrörelsen.
Nu förs en diskussion om att idrottsrörelsen i allt
större utsträckning skall se över sina möjligheter till
självfinansiering. Det tycker vi är bra. Men innan vi
gör besparingar måste vi självfallet se över möjlighe-
terna till självfinansiering. Jag kan t.ex. tänka mig att
det är svårt att få ökad självfinansiering när det gäller
barn- och ungdomsrörelsen. Den översyn som vi vill
ha skall naturligtvis göras tillsammans med idrottsrö-
relsen.
Sedan tror jag också att det finns andra sätt att
t.ex. omfördela de medel som idrottsrörelsen får redan
i dag. Då tänker jag kanske främst på överbyggnaden,
där det finns väldigt många olika nivåer som var och
en tar ut sina avgifter. Diskussionen om andra sätt att
spara har vi inte motionerat om, utan den för vi med
idrottsrörelsen.
Sedan är det en motion som heter Stöd för mo-
tionsverksamhet för studerande vid kårorterna. Stu-
dentkårerna har tagit emot statsbidrag sedan 1967.
Flera utredningar har visat att studentkårerna gör
betydelsefulla insatser i sin motionsverksamhet.
Vid stadieövergången från högstadium till gym-
nasium tappar idrottsrörelsen flest utövare. I synner-
het är det tjejerna som då faller ifrån. Därför är det
extra viktigt att högskolan satsar på motionsverksam-
heten och ges ekonomiska förutsättningar att göra det
för att fånga upp dessa ungdomar igen. Flera av de
studerande kommer sedan att bli makthavare på olika
ställen i samhället. Deras inställning till livskvalitets-
frågor kommer naturligtvis att präglas av hur de själva
har utövat olika livskvalitativa fritidsintressen.
Regeringens förslag att kommunerna skall ta över
kostnaden för motion till högskolorna via aktivitetsbi-
draget tycker vi bygger på en total okunskap om det
ekonomiska läget i kommunerna. Om exempelvis de
15 000 medlemmarna i min hemstads studentmotion
vänder sig till fritidsnämnden i Stockholms stad och
säger att de nu skall ha aktivitetsbidrag, så faller ju
hela nämndens budget ihop - samma fritidsnämnd
som inte ens har råd att hålla fritidsgårdarna öppna i
staden.
Här stöder vi motionen om att drygt 8 miljoner
kronor omfördelas från Riksidrottsförbundets budget
till universiteten.
Jag vill också instämma med tidigare talare som
har sagt att de vill ha ett besked i dag. Det är pinsamt
dåligt att ridsporten ännu inte har fått besked om ifall
regeringen tänker sluta att särbehandla sporten eller
om de tänker fortsätta att särbehandla den. Vi tycker
att den skall behandlas på precis samma sätt som
ishockeyn och fotbollen. Nu vill vi ha ett besked i
dag. Vi kräver ett besked i dag, eller hur?
Marita Ulvskog har stått här och sagt att hon inte
kan svara på frågan om momsbefrielse för ridsporten.
Jag har pratat med Göran Persson, och han säger att
han inte kan svara på frågan. Jag har pratat med Mona
Sahlin, som säger att hon inte kan svara på frågan.
Är det så himla märkvärdigt att säga att ridsport är
som vilken annan sport som helst, precis som ishock-
ey, precis som fotboll? Självfallet skall inte denna
sport särbehandlas. I så fall kan ju den i Sverige näst
största idrottsrörelse andas ut, för nu är de förbaskat
oroliga. Vi vet att av utövarna är 83 % kvinnor, och
70 % av dessa kvinnor är under 25 år.
Momsen på ridsporten påverkas av EU:s regler.
Låt oss i stället se till att anpassa EU:s regler till den
folkrörelsetradition som vi har i Sverige. Jämför reg-
lerna med de som gäller för vilken annan idrottsgren
som helst.