Fru talman! Jag delar ledamotens åsikt om att Sverigedemokraterna har haft ett högt tonläge kring landsbygdspolitiken och att hela landet ska leva. Det var ett väldigt högt tonläge i valet. Sedan kom ju tiden efter valet. Då sänktes tonläget ordentligt, och det visade sig att Sverigedemokraternas landsbygdspolitik bara handlade om att sänka priset på bensin och diesel. Sedan tog det slut.
Nu hade ju Sverigedemokraterna i samband med den här reformen en möjlighet att faktiskt visa att även välfärden är viktig att se till att få jämlik över hela landet. Man har ju inte tagit några initiativ när det gäller att göra sjukvården eller skolan jämlik. Nu har vi dock en proposition och ett betänkande som berör tandvården. Där fanns en konkret möjlighet att se till att tandvården kunde få bättre förutsättningar att bli jämlik mellan stad och land. Men det gör man inte.
Ledamoten säger att det beror på osäkerhet kring statsstödsreglerna. Samtidigt visar utredningen att det inte finns någon större osäkerhet där, utan man är rätt övertygad om att detta är förenligt med EU:s statsstödsregler.
Det kanske snarare handlar om att man inte är beredd att lägga de pengar som krävs för att klara av den ökade kostnaden för våra landsbygder i syfte att ge en mer jämlik tandvård. Prioriteringarna har ju sett ut så även tidigare – man har inte velat lägga de pengar som krävs för att ge en jämlik välfärd på våra landsbygder. När Sverigedemokraterna, som haft ett högt tonläge gällande landsbygden, nu hade en konkret möjlighet brydde man sig ändå inte om det.
Om det ändå skulle komma ett kommuntypstillägg från regeringen någon gång, när skulle det i så fall komma?