Herr talman! Även Kristdemokraterna talade mycket om landsbygden i valrörelsen. Och efter valet har vi kunnat följa landsbygdsminister Peter Kullgren när han åkt land och rike runt och ätit korv. Det blir kanske inte så mycket gjort, men det förefaller i alla fall alltjämt finnas ett stort intresse för att prata om landsbygdsfrågor.
Även tandvårdsreformen har ett tydligt stad–land-perspektiv, och där handlar det om tillgängligheten till tandvård. Vi ser att det är stora skillnader i landet beroende på om man bor i storstadsområden eller på landsbygd och i glesbygd. Tandstatusen skiljer sig mellan å ena sidan landsbygd och glesbygd och å andra sidan storstäderna, till storstädernas fördel.
Vi har redan tidigare i debatten här hört att det finns en risk att referenspriserna skulle kunna leda till ytterligare sämre tillgänglighet på våra landsbygder. Det var därför utredningen kom med ett förslag om att kompensera genom ett kommuntypstillägg, där blandade kommuner skulle få 10 procents tillägg utifrån referenspriset. Dit hör exempelvis Skövde och ledamotens hemkommun Falköping. Landsbygdskommuner som Åre, Sollefteå och Vetlanda skulle få ett tillägg på 20 procent. Av detta blir det dock ingenting. Det blir ingenting nu, och det är väldigt oklart om det blir någonting i framtiden.
Hur kommer det sig att Kristdemokraterna inte tog strid för att landsbygden faktiskt ska få den kompensation som behövs för att man ska kunna behålla eller öka tillgängligheten till tandvården nu när en stor tandvårdsreform har sett dagens ljus?