Herr talman! Ledamoten Linda Lindberg och jag får åka runt på turné i Sverige.
Vad har hänt under dessa fyra år? 700 000 fattiga. Fanns de innan? Nej. Vad har hänt mer? Arbetslöshet som är astronomisk – 9 procent. Det var mycket länge sedan vi hade den höga arbetslösheten, och den är 25 procent i ungdomsgrupperna.
Ursäkta! Jag tycker inte att det tickar på i Sverige.
Men låt oss gå tillbaka till tandvården. Det handlar ändå om tandvården. När Novus och Socialstyrelsen har tittat på frågan har det visat sig att det är de absolut fattigaste, de som har sämst ekonomi, som inte går till tandläkaren. Fyra av tio av dem som inte har råd uppger att de inte har kunnat prioritera. Det handlar om de extremt höjda matpriserna och elpriserna som skulle fixas. Ingenting av det har hänt. Inflationen är enorm. Det är många arbetslösa som ni fattiggör med den politik ni för. Herregud, säger jag!
Tandläkarförbundets undersökning visar att personer i åldern 35–49 år som bor i hyresrätt, som har en hushållsinkomst lägre än 300 000 kronor per år, som är boende i norra Sverige och som arbetar i lägre utsträckning är den population som inte går till tandläkaren. Då måste man väl ändå säga att tänder är en klassfråga.
Det här är en reform som gynnar 67-plus. Det är jättebra. Men det finns en övrig befolkning. Det finns unga arbetslösa – människor utan jobb. Det finns 700 000 fler fattiga. Någon sa tidigare att de kan ringa socialtjänsten. Well – ursäkta det engelska uttrycket – jag tror inte att det kommer att gå så bra för dem som ringer. Vi har helt olika ingångar i detta. Jag anser att Sverige är på väg åt absolut fel håll.