Herr talman! Tack för frågan, ledamoten! Här var det ord och inga visor.
Fortfarande kvarstår det faktum att vi har världens bästa barntandvård, vilket har lett till att tandhälsan hos de yngre är extremt god.
Vi var på en debatt i Älvsjö, och då nämnde jag mig själv som exempel. Jag är född 1970. När vi gick till tandläkaren borrade man allt. Så fort det var minsta karies borrade man, och man borrade rejält. Min mun är ett katastrofområde. Jag är medveten om det, och jag går till tandläkaren när det finns möjlighet. Tyvärr är dock belastningen på våra tandvårdskliniker i dag extremt hög.
Något jag också nämnde i mitt anförande är att man måste titta på de dynamiska effekterna av alla reformer man gör. Vad är då en dynamisk effekt? Säg att 1 000, för att ta en siffra, 67-åringar går till tandläkaren i dag när de får betala själva. Om den siffran efter den här reformen ökar till 2 000 personer som går till tandläkaren kommer detta självklart att få en enorm påverkan på tandvården i Sverige. Det gäller både folktandvården och de privata tandvårdsenheterna.
Det här måste vi balansera. Jag har ingen hatt som vi kan trolla upp tandläkare ur bara för att det finns en brist. Detta är ett långsiktigt arbete. Av den anledningen tror jag att man måste göra sådana här reformer stegvis. Jag tror inte att någon här inne kan sia om framtiden. Jag kan det definitivt inte. Gör man för stora saker på en och samma gång kan konsekvenserna bli väldigt dåliga.