Fru talman! Vi debatterar i dag betänkandet SoU10, som gäller propositionen om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvården. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Fru talman! Politik handlar alltid om att göra avvägningar utifrån olika intressen, och man kan konstatera att det här är en fråga som har rört upp känslor, både positiva och negativa sådana, i olika delar av samhället.
Det är en dyr reform, och den moderatledda regeringen avsätter därför 3,4 miljarder kronor för ändamålet. När det gäller den ekonomiska uppsidan är förhoppningen att en förbättrad munhälsa ska förhindra andra sjukdomstillstånd.
Utgångspunkten för reformen har varit att tillgängliggöra tandvård för de äldre i samhället oavsett vilken ekonomi de har. Att reformen vänder sig till den äldre delen av befolkningen är kopplat till att risken för sjuklighet ökar med stigande ålder.
Fru talman! Kopplingen mellan människans munhälsa och andra sjukdomstillstånd är något som forskningen under senare år har kunnat bevisa, och det bedrivs en fortsatt stor forskning inom området. Svåra sjukdomstillstånd såsom viss cancer, hjärt-kärlsjukdom, demens och vissa typer av systemsjukdomar har kunnat kopplas direkt till munhälsan.
Förutom det finns den rent mänskliga aspekten av en god munhälsa, där smärta och risken för efterföljande undernäring minskas, samtidigt som det rent estetiskt finns ett stort mervärde för patienten. För många äldre har den ekonomiska situationen varit helt avgörande för om de söker vård eller inte, och givet detta har vi patienter som utvecklat svår sjukdom därför att de inte sökt tandvård.
Fru talman! I reformarbetet kring tandhälsovården plockades den fria tandvården för 19–23-åringar bort. Det var en helt relevant åtgärd som skapade ekonomiskt utrymme för den satsning som nu görs. Det finns givetvis de som tycker att det var dåligt, men med tanke på att vi har världens bästa barntandvård torde gruppen 19–23-åringar ha en väldigt god tandhälsa. Därför var satsningen där inte relevant.
Samtidigt finns det försäkringar som kan tecknas i ungdomsåren och där premien baseras på den tandhälsa som råder vid tillfället. När vi hade fri tandvård upp till 23 år såg man en överkonsumtion av tandvård i just den gruppen, vilket hade en undanträngningseffekt som främst drabbade folktandvården i Sverige.
Fru talman! Folktandvården har i dag utbildningsansvaret för nya tandläkare samtidigt som man är ansvarig för barntandvården. Det har fått effekten att nya tandläkare upplever att de inte får lära sig hantverket, vilket är en bidragande orsak till att det saknas tandläkare på väldigt många folktandvårdskliniker i dag.
Kompetensbristen är stor hos både privata och offentligt drivna tandvårdsenheter i glesbygd. Här tänker många på norra Sverige, men problematiken finns även i norra Skåne och Smålands inland. Tillgången till tandvård måste vara jämnt fördelad över landet så att alla har möjlighet att tillgodogöra sig vården i ett rimligt geografiskt område.
Kompetensförsörjningsproblem är något som de flesta branscher pratar om, och jag tror att den privata och den offentligt drivna tandvården måste sätta sig ned och hjälpas åt att lösa denna fråga.
Fru talman! Över tid har den svenska tandvården fungerat mycket bra, och där har offentliga och privata aktörer varit en viktig faktor för den generellt goda tandhälsa som råder i Sverige. Den fria prissättningen har fungerat, men när man inför ett högkostnadsskydd för tandvård är det givet att den fria prissättningen begränsas. Annars skulle kostnaderna kunna raka i höjden och de ekonomiska konsekvenserna bli stora.
Därför finns det framräknade referenspriser, och TLV har tagit fram en modell för prissättning. Jag vet att många anser att modellen inte fungerar, men av det som har presenterats framgår att det finns en ekonomisk marginal även i tiotandvården, även om den givetvis är begränsad.
Fru talman! Denna typ av reform kommer givetvis att innebära en ökad administration, men även det finns med som en post i TLV:s beräkningsmodell. Försäkringskassan har fått medel för att uppdatera sina system så att det ska bli så enkelt som möjligt för dem som ska arbeta i systemen.
Tyvärr måste dessa system både ha koll på att rätt ersättning betalas ut och förhindra att kriminella gäng nästlar sig in och försöker stjäla pengar. En annan faktor som är kopplad till de kriminella nätverken är att tillståndsplikt införs för privata tandvårdsgivare, som ett led i att förhindra att skattemedel hamnar i fel fickor.
Fru talman! En sådan här reform måste givetvis följas och utvärderas så att satsade pengar får den effekt som man vill uppnå. Målet är en förbättrad folkhälsa bland våra äldre, men synergieffekten blir förhoppningsvis minskade kostnader för behandling av andra sjukdomstillstånd och minskad belastning på hälso- och sjukvården. Samtidigt måste man följa hur de dynamiska effekterna påverkas av ett högkostnadsskydd och hur detta påverkar tandvården i Sverige.