Fru talman! Jag ska tänka på det som talmannen påminde om.
”Allt till alla” har inte varit vår paroll. Jag skulle kunna kasta tillbaka ”allt till de rikaste” till ledamoten, men vi kommer ju att ha många debatter här framöver.
En sak som ni har gjort inom tandvårdsområdet är att ni har sänkt åldersgränsen för avgiftsfri vård från 23 till 19 år. Ni har också sänkt åldersgränsen för det statliga tandvårdsstödet från 24 till 20 år. Ekot har gjort en undersökning där man frågat regiontandvården vad som har hänt efter borttagandet av detta. Det visar sig att det är 66 procent färre i åldersgruppen 20–24 som går till tandläkaren efter det här. Det visar väl tydligt att någonting gick snett. Eller tycker ni att det är okej och att det ska bli så här?
Samtidigt som denna reform tagits bort har vi ett ekonomiskt läge i Sverige som drabbar unga vuxna och människor med vanliga arbetaryrken. Vi har en arbetslöshet på 25 procent i den här målgruppen. Jag talar om ungdomar eller unga vuxna. I tider av rekordhöga matpriser, hyror och elpriser tror jag inte att det står högst upp på prioriteringslistan att gå till tandläkaren.
Fru talman! Min enkla fråga till ledamoten är: Hur tänkte ni här? Varför ställer ni grupp mot grupp?