Herr talman! Fisket och fiskenäringen har stått högt på dagordningen under den här mandatperioden både här i riksdagen och i diskussionerna ute i samhället. Fiskenäringen består ju grovt sett av tre inriktningar. Det är yrkesfisket, fisketurismen och vattenbruket. Betänkandet handlar om den skrivelse som regeringen har lagt fram och som tar sin utgångspunkt i den utveckling som har skett inom fiskeripolitiken och därtill kopplade områden.
När det gäller yrkesfisket i Sverige har vi gått från att vara en relativt stor fiskenation till att bli en förhållandevis liten aktör, detta trots att Sverige har en av Europas längsta kuster. Den stora förändringen för svenska fiskare kom när nationerna runt Nordsjön flyttade ut sina fiskegränser och Sverige i stort sett utestängdes från sitt traditionella fiske i Nordsjön och Atlanten.
Den andra knäcken för det svenska fisket kom vid förhandlingarna vid Sveriges inträde i EU, där moderaten Dinkelspiel inte hävdade de svenska fiskeintressena och Sveriges historiska fiske i Västerhavet utan lade mer vikt vid det svenska snuset. Då blir svenskt fiske helt beroende av förutsättningarna i Östersjön, där i dag 75 % av det svenska fisket bedrivs.
Svenskt fiske har framtiden för sig eftersom den både kan försörja oss med bra livsmedel och skapa tillväxt och jobb på lands- och kustbygd genom turismen. Den stora diskussionen under flera år har handlat om hur vi ska värna bestånden i våra hav på ett sådant sätt att vi bara brukar avkastningen. Tyvärr är det så att de rekommendationer som forskarna ger inte följs upp av de politiska besluten i EU. Det är också ofta så att det kustnära fisket med mindre båtar, det fiske som kanske är mest skonsamt, är det som drabbas av besluten.
Det kan gälla antal fiskedagar, där mindre båtar är mer beroende av väder och vind. Det kan gälla antal landningshamnar och varseltider. Det kanske största slaget mot det kustnära fisket var när 200-kilosregeln försvann vid den senaste överenskommelsen i EU. Detta är problem som måste lösas snabbt om vi inte ska slå undan förutsättningarna för det mest skonsamma fisket.
Lars Tysklind tog upp att han hittade endast ett förslag i skrivelsen och det handlade om dumpning. Det hade han tyvärr missuppfattat, för det handlar inte om dumpning, det som sker i dag i Kattegatt och Skagerrack när det gäller kvoterade arter, utan det är de arter som inte är kvoterade som dumpningsförbudet ska gälla.
Men det finns också fler förslag. Ett förslag är att underlätta för det kustnära fisket. Det kan vara att överföra kvalitetskontrollen, den landningsbaserade kontrollen, från Kustbevakningen till Fiskeriverket. Fiskeriverket får då möjlighet att anpassa antalet landningshamnar och även varseltiden så att det bättre passar de mindre fartygen.
Andra åtgärder för att stärka fisket som tas fram i skrivelsen är att ekonomiskt stöd ska kunna lämnas till fiskeföretag som drabbas av dumpade stridsmedel och miljöfarliga kemiska ämnen.
Sven Gunnar vill ha tydlighet i förvaltningen av säl och skarv, och det ger vi uttryck för här. Det står mycket tydligt: Förvaltningen av säl och skarvbestånden
skall
ta hänsyn till konkurrensen om fiskresursen, och jaktbestämmelserna ska ses över av Fiskeriverket och Naturvårdsverket.
Beträffande jaktbestämmelserna nämnde Sven Gunnar hänsynsfull jakt. Jag vet inte om det finns någon jakt som är hänsynsfull, men jag tror att han menar att man ska försöka få en effektivare jakt. I dag skjuter man inte det bestånd av säl som man har lov att göra.
Dessa och andra åtgärder kopplade till det åtgärdsprogram som blir följden av den strategiska plan som ska antas för fisket och fastställas av EU för perioden 2007-2013 ska ge möjlighet att främja åtgärder både lokalt och regionalt så att det kan skapas förutsättningar för ett ekonomiskt bärkraftigt yrkesfiske.
Herr talman! Vattenbruket är en framtidsnäring och en av de starkast växande näringarna i världen. Sverige borde ha goda förutsättningar att kunna utveckla denna näring med sin långa kust och alla sina sjöar. Under senare år har det skett betydande framsteg inom vattenbruket både vad gäller utsläpp av närsalter och förekomst av fisksjukdomar. Vattenbruket är en näring som kan skapa sysselsättning i bygder där det annars är svårt att lokalisera företag. Det är också en näring som mycket väl kan kombineras med annan verksamhet så som traditionellt yrkesfiske eller jordbruksverksamhet. Den kan också drivas i stor skala om förutsättningarna ges.
Regeringens förslag att ge Fiskeriverket i uppdrag att utveckla förslag till kriterier för vattenbruksföretag för att bättre ta hänsyn till dessas storlek och odlingssystem vid tillståndsgivning skulle kunna ge både bättre och snabbare handläggning. Ett sätt att stimulera och snabba på processen är, som regeringen tidigare framhållit, att vattenområden både i sötvatten, kust och hav avsedda för vattenbruk pekas ut.
Herr talman! Fisketurismen är en näringsgren inom fisket. Detta är viktigt att slå fast. Fisketurismen omsätter i dag många miljoner direkt och indirekt. Det är en näring som har stor betydelse för glesbygden, både i inlandet och runt våra kuster, förutom att det finns stora kombinationsmöjligheter med till exempel yrkesfiske, vattenbruk och naturturism.
I den kommande programperioden för fiskenäringen finns möjligheter, som regeringen avser utnyttja, till ett främjande av fisketuristisk näringsverksamhet. En annan aspekt är den möjlighet som vår kust och skärgård kan erbjuda när det gäller fiske- och upplevelseturism, inte minst i form av att följa med fiskare med lokal kännedom för att se och lära. Detta är ett utvecklingsområde, och det kommer också att finnas med som en del i det fortsatta nationella programarbetet. Att det finns stora möjligheter inom de olika formerna av fisketurism står nog ganska klart för alla och envar. Och nu när Fiskeriverket från årsskiftet fick ansvaret för fisketurismen så var det en tydlig signal att fisketuristiskt företagande är en viktig och utvecklingsbar näring inom fisket.
Fiskeriverket ska i samråd med berörda organisationer analysera och sedan utforma licenser för fisketuristiskt företagande, vilket kan vara ett sätt för att främja en utveckling och dynamik i berörda regioner och kustsamhällen. Det är också ett sätt att se över grundläggande rättigheter och skyldigheter.
Herr talman! Det finns 68 reservationer i betänkandet. Jag yrkar avslag på dem och yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Av dessa 68 reservationer har den så kallade alliansen lyckats ena sig om sex stycken, vilket innebär ca 10 %. Detta är något mer än vad man lyckades ena sig om i budgeten. Den politiska enigheten i den så kallade alliansen innebär att det råder oenighet i nio frågor av tio på den politiska dagordningen.
På ett område är spridningen stor mellan riksdagens partier, och det är ett område som är principiellt viktigt inför framtiden. Det handlar om kvotsystemet, som också har varit uppe i debatten här, kvoter som ska vara försäljningsbara. När det gäller fördelningen av kvoter har riksdagen gett verktyg till Fiskeriverket att kunna fördela fiskeresursen genom att ha regionala eller individuella kvoter. Nu har inte Fiskeriverket använt denna möjlighet än så länge. Fiskeriverket har dock inte haft möjlighet att införa försäljningsbara kvoter.
I reservationerna framför flera partier att de vill ge Fiskeriverket denna möjlighet. Miljöpartiet och Folkpartiet vill i en gemensam reservation införa försäljningsbara kvoter i något av de fem områden där försök med regional förvaltning pågår. Jag har en stilla undran. Är det räkbeståndet i Kosterfjorden som ska delas upp i försäljningsbara kvoter, eller vad är det för någonting?
Moderaterna vill införa försäljningsbara kvoter på försök. Det skulle vara ytterst intressant att höra hur detta skulle gå till.
Kd vill införa försäljningsbara kvoter i det pelagiska fisket.
Centerpartiet hörde vi förut är motståndare till försäljningsbara kvoter.
Om det ska införas försäljningsbara kvoter eller inte är en strategiskt viktig fråga för svenskt fiske. Fiskeriverket har uppgiften att återkomma med ett förslag till regeringen om hur ett sådant eventuellt system ska utformas. De tveksamheter som Centerpartiet lyfter fram är helt relevanta och måste beaktas. Frågeställningarna är många. Hur värnar vi det kustnära fisket? Hur ser vi till att det fortsatt finns en bra infrastruktur i fisket? Hur ger vi möjlighet för yngre att komma in? Och hur länge är de svenska kvoterna svenska?
En viss acceptans för att införa försäljningsbara kvoter inom det pelagiska fisket finns inom näringen, men då ska många frågeställningar vara belysta. Men att ha försäljningsbara kvoter på andra fisken finns det ingen som helst acceptans för.
Herr talman! I betänkandet behandlas också 166 motionsyrkanden från allmänna motionstiden där det finns många frågeställningar och förslag som lyfts fram. Dessa motionsyrkanden visar vilket stort intresse det finns för fisket i hela vårt avlånga land. Många avhandlar det fria handredskapsfisket, och det finns de som berör allas rätt till att ha fasta redskap, så som är möjligt på västkusten. I motion MJ325 lyfts fram att rätten till att i viss utsträckning använda fasta redskap ska vara förbehållet kustbefolkningen, som historiskt alltid haft den möjligheten.
Med ett ökat fisketryck från fritidsfiskare som använder fasta redskap anser jag att det blir naturligt att vid en eventuell begränsning av redskap ska kustbefolkningens rätt till detta fiske prioriteras.
Med detta vill jag tacka för ordet och önska alla en varm och trevlig sommar och många härliga turer på sjön!