Herr talman! Låt mig först säga något om det internationella arbetet i fiskefrågor och EU-arbetet. Precis som någon tidigare talare tog upp, var förslaget om ett ensidigt svenskt fiskestopp en ganska tråkig historia i det internationella arbetet med fiskepolitiken. Det är ett jättetydligt exempel på hur vi markerar ut oss och i princip får kliva ut ifrån förhandlingsrummet. Därmed har vi inte någon möjlighet att påverka den fortsatta utvecklingen av politiken. Det var oklokt därför att det finns så många andra uppenbara stolligheter som vi är överens om ska bekämpas, till exempel utkastet av prima matfisk som togs upp här som en uppenbar och självklar sak som vi kanske först ska ta itu med innan vi skriker om totalstopp.
Betydelsen av enkla system för att styra fisket har också tagits upp. Vi i Centerpartiet tycker att systemet med fiskedagar till havs är ett alldeles utmärkt system som behöver utvecklas. Det är enkelt för dem som sköter fisket, men också för dem som ska övervaka att det efterföljs.
Däremot är vi betydligt mer tveksamma eller avogt inställda till systemet med överförbara kvoter. Det är vi utifrån generella och välgrundade erfarenheter som vi har från andra kvotsystem. Kvoter som man handlar med kapitaliseras alltid. Så är det tveklöst. Det kapitalet kommer mycket sällan aktiva i näringen till del. Det flyttas till dem som är lite mer gråhåriga och kanske vill skaffa sig en någotsånär trygg ålderdom. Det ligger i systemet att betala för kvoter och rätten att fiska eller driva någon annan typ av näringsverksamhet. Jag tycker att man ska vara oerhört uppmärksam på detta när man börjar använda det här systemet, vilket jag tycker att man inte ska göra. Dessutom är det oerhört svårt att ta sig in för nystartare. Man flyttar upp kostnaden för att starta ett företag i den här sektorn. Det finns också en uppenbar risk att kvoterna koncentreras till ett fåtal händer, kanske inte juridiskt men i praktiken.
Låt mig så gå vidare till det lite mera småskaliga fisket. Då vill jag ta upp fiskerätten på enskilda vatten, som historiskt är en typ av konfiskation. Vi i Centerpartiet vill att de som har blivit fråntagna fiskerätten ska ha möjlighet att få tillbaka den i de fall man bildar fiskevårdsområden. Vi tror att det gäller att ta till vara det lokala och privata engagemanget i de här frågorna.
Avslutningsvis vill jag också ta upp något om fiskevården och spöskatten. Det är synd att man lägger resurser på att jobba med system som jag tycker att man redan från början kan se är näst intill omöjliga.
Det är en ganska begränsad peng som kommer in, och den kommer att kosta en väldigt stor andel att administrera. Som systemet ser ut eller har utretts kommer det också med säkerhet att uppmana till fusk och undanglidande från systemet. Jag tycker att det är lite olyckligt att vi lägger samhällsresurser på att utreda en typ av system som vi kanske redan från början kan se inte är genomförbara.
För vår del säger vi att fiskevården är en angelägenhet för samhället. Då gäller det dels självklart fiskekort där vi har fiskevårdsföreningar, dels samhällsmedel som ska vara med och finansiera fiskevården.
Inte heller jag yrkar bifall till någon av reservationerna även om jag självklart står bakom samtliga våra reservationer.