Herr talman! Betänkandet bygger på skrivelsen
Vissa fiskeripolitiska frågor
och är ett samarbetsprojekt mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Det är ett samarbetsområde som jag är stolt över och som jag hoppas ska leda till något gott och välbehövligt för fiskesektorn, i vilken jag i dag vill inkludera fisketuristiskt företagande och fritidsfiske.
Betänkandet har blivit beskrivet på ett bra sätt här tidigare, men jag skulle vilja dryfta reservationerna lite grann.
Uttaget eller upptaget från havets resurser sker inte i proportion till vad havet kan producera. Det sker i stället vad jag skulle vilja kalla för en rovdrift på den knappa fiskresursen.
Därför bör kapaciteten anpassas till havets resurser för reproduktion och till den nuvarande reproduktionen. Jag hoppas att det ska bli slut på den så kallade kohandeln - man kanske skulle kalla det fiskhandeln i stället - i Bryssel mellan EU-länderna om kvoterna och att man kommer till insikt om att man ska följa den vetenskapliga rådgivning som finns.
Det kan inte vara hållbart att 90 % av till exempel den svensklandade torsken ska vara i klassen under två kilo och att över 56 % ska vara i klassen under ett kilo, och detta i ett land som säger sig ta miljöhänsyn och vilja skapa en hållbar utveckling. Hur hållbart är det att inte låta fiskkapitalet växa utan plocka ut den eventuella ränta och återväxt som finns, plus en stor del av kapitalet? Att dessutom slänga över bord eller, som det kallas, dumpa den fisk som man tar upp och dödar för att den är för liten när man på jakt efter större är inte hållbart.
Nej, det är dags att anpassa kapaciteten till havets resurs, alltså genomföra en utskrotning av den överkapacitet som finns i fiskeflottan. Enligt min mening bör Fiskeriverket analysera olika fiskefartygs och fiskesegments ekonomiska bärkraft i förhållande till nuvarande fiskepolitik och de nationella miljömålen.
Om vi ska nå målen för ett uthålligt fiske bör en stor del av fiskekapaciteten skrotas ut. Frågan om var detta ska ske bör analyseras och stimuleras. Utifrån ett underlag med uppgifter om vilket antal fartyg eller vilken kapacitet som krävs för ekonomisk lönsamhet bör Fiskeriverket få i uppdrag att utarbeta en plan för utskrotning, inklusive en ersättningsplan och en nivå på en skrotningspremie som är anpassad till målen för svensk fiskepolitik.
Sverige har en mycket låg skrotningspremie jämfört med andra länder. Eftersom fiskepolitiken även innebär ett socialt ansvar för yrkesfiskarna från statens sida bör nivån på utskrotningspremien vara anpassad så att den motsvarar försäkringsbeloppet eller vara utformad på ett annat lämpligt sätt.
Vänsterpartiet anser att Sverige bör inleda bilaterala samtal med till exempel Polen och Danmark om torskfisket i Östersjön i syfte att främja förhandlingsresultat baserade på de vetenskapliga rekommendationerna. Inom ramen för det nordiska samarbetet och Nordiska rådet bör Sverige också ta initiativ i syfte att främja sådana överenskommelser. Det är viktigt att även Fiskeriverket är aktivt på den europeiska arenan genom kontaktskapande verksamhet som kan ge många fördelar för utvecklingen av fiskbestånden.
Vänsterpartiet anser att en utredare bör tillkallas för att se över statens verksamhet och organisation när det gäller miljömålen inom vattenmiljöer samt fritids- och turismfiske. Utredaren bör också se över hur kraven på biologisk mångfald och naturvård ska upprätthållas och hanteras i vattenmiljöer. Såväl Fiskeriverkets som Naturvårdsverkets roller bör då genomlysas, och här finns ett samband. Uppdraget borde också omfatta Fiskeriverkets organisation och arbetssätt samt förslag på sådana förändringar att statens verksamhet på detta område på ett bättre sätt än i dag anpassas till dessa intressen.
Man borde också beakta övriga myndigheters arbete med dessa frågor, till exempel Naturvårdsverkets och Turistdelegationens. Det borde stå utredaren fritt att ompröva de olika myndigheternas ansvarsfördelning, för det finns luckor som det ser ut nu.
Utredaren borde även särskilt ta in synpunkter från till exempel kommuner, de intresseorganisationer som företräder fritidsfisket, fisketurismen samt forskning om friluftsliv och fritidsfiske. Det är här fisket har en chans till utveckling.
Man bör också tillsammans med länsstyrelserna utarbeta strategiska vattenområdesvisa program för samordning av tillgängliga fiskevårds- och naturvårdsmedel i fiskevården. I syfte att öka intresset för att ta initiativ till och genomföra lokala fiskevårdsprojekt bör verkets samarbete öka med de kommuner och intresseorganisationer som arbetar med praktiska fiskevårdsprojekt. I samråd med Kommunförbundet och olika intresseorganisationer bör riktade informations- och utbildningsinsatser utarbetas och genomföras. Dessutom borde Fiskeriverket inom sitt förvaltningsanslag avsätta resurser för tjänster på just dessa områden.
Fiskeriverket har fått i uppdrag att utreda hinder och möjligheter för en expansion av fiskenäringen, vilket är mycket positivt. Konkreta åtgärder måste emellertid vidtas snarast för att underlätta omställningen inom hela fiskebranschen och vattenbruksområdet. Därvidlag kan inte minst musselodling vara ett mycket intressant alternativ. Det är viktigt att goda exempel får möjlighet att utvecklas. Därför borde man också se över stödinsatser för musselodling i de svenska kustområdena.
Herr talman! Vänsterpartiet och jag står bakom de reservationer vi har i betänkandet, men jag avstår från att yrka bifall för att spara tid. Och troligtvis skulle de inte vinna kammarens gehör.