Herr talman! Jag tänkte ta upp frågan om individuella kvoter, eftersom Jan-Olof Larsson läste från den reservation som Folkpartiet och Miljöpartiet har tillsammans. Jag vet dock inte hur han egentligen läste. Huvudpoängen i reservationen, det som vi vill komma åt, är att som fiskare behöver man veta vilka rättigheter man har över en viss tidsperiod för att därmed kunna hushålla med sitt fiske. Det är en viktig poäng. Vi påpekar mycket tydligt att detta vore en hjälp för det kustnära fisket eftersom man då kunde omfördela och överföra kvoter till just det kustnära fisket. Det är alltså det som är det viktiga.
Man måste ju börja någonstans, och då vore det naturligt att göra ett sådant prov i ett av pilotområdena för lokal förvaltning. Jag tycker nog att Jan-Olof Larssons raljerande över reservationen inte riktigt stämmer med verkligheten.
När det gäller frågan om förenklingar, som också Cecilia Widegren ställde, vill jag säga att hur man än räknar blir resultatet att en alldeles för stor andel av dem som dagligdags har att leva med reglerna uppger att de håller på att ge upp. Det kan inte vara normalt att behöva leva så. Fiskerinäringen känner sig mycket märkligt behandlad i förhållande till andra näringsgrenar, eftersom de upplever att de bara får fler och fler regler. De måste ständigt tänka på att följa regelverket, och till slut försvinner hela yrket som sådant.