Fru talman! Ja, jag vill verkligen försöka åstad-
komma en förändring. Jag hoppas och tror att alla
som arbetar med jämställdhet är besjälade av att inte
bara analysera och utreda utan också handla. Det låter
i så fall rätt enkelt. Verkligheten är dessvärre inte lika
enkel. Det är inte så lätt att förändra en värld, ett
samhälle som har levt på det här sättet i så många
hundra år som vi har gjort.
Margareta Viklund tar upp könssegregeringen på
arbetsmarknaden. Det är ett utmärkt exempel på vad
jag menar. Vi kan inte bestämma vad kvinnor och
män ska arbeta med, och det är väl tur det. Det före-
ligger någon form av intresse och fallenhet. Det är
bara det att intresset och fallenheten styrs omedvetet.
Det vet Margareta Viklund likaväl som jag.
Det styrs från det att barnet föds, genom uppfost-
ran och bemötande när barnet är mycket litet. Det
styrs i dagis och förskola, i skolan, genom att barnet
och lärare runtikring det lever i en värld som består
av manligt och kvinnligt, i en värld där strukturer är
uppdelade så, där kvinnor är underordnade män. Det
gör att kvinnor väljer vissa yrken och män väljer
andra.
För att komma till rätta med det kan man ha pro-
jekt, som när jag var arbetsmarknadsminister. Vi höll
på med olika brytprojekt inom arbetslivet. Men det
tar bara sikte på det ytliga. Det grundläggande måste
göras just där jag sade - när barnet är litet, med för-
äldrarna, i föräldragrupper, på dagis. Vi vet att många
dagis i Sverige nu gör ett banbrytande arbete med en
ny pedagogik, som verkligen tar sikte på att försöka
bryta de gamla, invanda könsrollerna som vi alla mer
eller mindre lever med.
Regeringen utkämpar samma strid i ett samhälle
som ser ut som det gör. Vi försöker verkligen att vid
tillsättningar och utnämningar och på annat sätt bryta
detta. Jag har inga kommentarer till de exempel som
Margareta Viklund tog upp. Jag måste se dem och
försöka analysera dem innan jag kan kommentera
dem mera på djupet. Vi försöker vid varje utnämning
och beslut där det handlar om en värdering av kvin-
nor och män se det på ett ordentligt och riktigt sätt.
Sedan kan det bli fel ibland. Men vi gör verkligen allt
vi kan.
Jag sade att det finns fler jämställdhetsplaner
inom det offentliga Sverige än inom det privata. Inom
det offentliga hade 73 % av arbetsgivarna jämställd-
hetsplan och inom den privata sektorn 22 %. Både
inom det privata och det offentliga återstår en hel del
att göra. Särskilt mycket återstår dock inom det pri-
vata. Det gäller också antalet kvinnor i styrelser och
kvinnliga ledare. Det privata näringslivet är mycket
dåligt på det området.