Fru talman! Först vill jag tacka för svaret på inter-
pellationen.
Gränsen mellan jämställdhet, mänskliga rättighe-
ter och demokrati kan ibland vara hårfin. Jag förmo-
dar att det också måste gälla fördelningen av uppgif-
ter mellan demokratiministern och jämställdhetsmi-
nistern, så jag har full förståelse för växlingen av
minister när det gäller interpellationssvaret.
Kännetecknande för många svar som regeringen
ger på interpellationer och frågor är att regeringen
hänvisar till pågående utredningar, där just den fråga
man ställt behandlas. Men jämställdhetsministern
hänvisar i sitt svar till pågående reella aktiviteter. Det
tycker jag är positivt. Dessutom andas hela svaret en
vilja och önskan att verkligen åstadkomma jämställd-
het i hela den offentliga och privata sektorn. Frågan
är väl om ministern kan driva den frågan på så sätt att
önskemålet uppfylls.
Regeringen har t.ex. ett stort inflytande över den
offentliga sektorn, framför allt den statliga, som di-
rekt eller indirekt sorterar under regeringen, men
också genom att regeringen lägger fram förslag till
lagar och förordningar gällande alla andra sektorer
inom närings- och arbetsliv. Det är framför allt inom
arbetslivet som Sverige har fått hård kritik för bl.a.
den könsmässiga segregeringen på arbetsmarknaden.
Trots arbetet med jämställdhetsplaner, som ministern
lyfter fram i svaret, har det ändå inte gått att bryta
gamla, könsrelaterade mönster. Det pekar ministern
också på i sitt svar. Något annat måste tydligen till för
att minska denna segregering.
Vid en analys av de diskrimineringsfall som förts
till Arbetsdomstolen visar det sig att två tredjedelar
avsåg offentlig sektor. När tillsättningen av tjänster
inom det offentliga området överklagas enligt 4 §
lagen om offentlig anställning brukar regeringen inte
motivera sina beslut vid tillsättandet av sina tjänster.
Det framgår därför inte om regeringen själv har till-
lämpat jämställdhetsaspekten eller ansett annan sö-
kande bättre meriterad än den som har fått tjänsten.
Det framgår heller inte vilka kriterier som har tilläm-
pats vid meritvärderingen. Det kan innebära att det i
nästa steg är helt omöjligt för JämO att med framgång
överklaga en tjänstetillsättning som tidigare överprö-
vats av regeringen även om en annan sökande till
tjänsten är bättre meriterad och mer lämpad än den
som förordnats.
För att upprätthålla demokratin och i praktiken
komma vidare i jämställdhetsarbetet måste man
komma till rätta med det föråldrade system som i
stort bygger på ett internt nätverk. Då krävs en änd-
ring i förvaltningslagen, så att skälen till regeringens
beslut vid tillsättningsärenden blir tydliga och inte
som nu göms undan med ett undantag som motiveras
med "risk för personligt obehag o.d. för sökandena".
Meritjämförelser är en del av processen, och det är
som regel den sökande väl införstådd med.
En ändring i förvaltningslagen skulle innebära en
jämställdhetsvinst. Exempelvis JämO kan nå fram-
gång i sitt arbete med att driva sådana fall som i dag
är ganska omöjliga att driva. Man kan få fram före-
bilder och få mer integrerade organisationer. Ska vi få
en annan kvinnobild måste fler kvinnor in i toppen.
Har jämställdhetsministern varit i kontakt med
dessa problem, funderat över dem och funnit någon
framkomlig väg för att åtgärda dem?