Fru talman! Det handlar om att de jämställdhets-
planer som görs ska följas. Det tillsynsansvaret har
JämO. Vad vi nu överväger och som är föremål för
utredning är huruvida en viss del av det tillsynsarbete
som JämO centralt har ansvar för i dag kan läggas ut
på länsstyrelserna så att det blir ett mera nära och
kanske därmed effektivare tillsynsarbete ute i landet.
Trots att jag tycker att man kan diskutera den seg-
regerade arbetsmarknaden är den verkligen inte det
stora problemet. Grunden för jämställdhet är att kvin-
nor och män har ett eget arbete, en egen lön, egna
pengar i plånboken och det har man ju även om man
är sjuksköterska eller lärare och kvinna. Man har ett
eget jobb. Problemet är ju att den segregerade ar-
betsmarknaden har lett fram till att de som jobbar
inom den kvinnodominerade delen, dvs. inom stora
delar av den offentliga sektorn, tjänar mindre än de
som jobbar i en sektor som domineras av män.
Det har varit ett problem, och det är därför som
man nu med den nya lagen som verktyg kan se till att
förändra också detta. Men det ligger ett mycket stort
ansvar på de fackliga organisationerna. T.ex. har
Kommunal och hela LO-kollektivet prioriterat detta
för det område som mestadels utgörs av kvinnor i de
löneförhandlingar som nyligen avslutades. Dessa
kvinnor får nu ett bra lyft.
Jag tycker inte att man ska överproblematisera
den segregerade arbetsmarknaden. Man ska framför
allt inte tro att det går lätt att bryta den genom något
projekt hit eller dit, utan vad det handlar om i grun-
den är värderingar; hur man värderar kvinnor och
män och hur man värderar arbetet med människor
jämfört med arbetet med pengar och maskiner. Detta
värderingsarbete och detta synsätt kräver ett långt
opinionsarbete för att förändra.