Fru talman! Jag antar att den utredning som Mar-
gareta Viklund hänvisar till är den som föregick den
förändring i jämställdhetslagen som så småningom
genomfördes. Vissa delar av utredningen tillgodosågs
i jämställdhetslagen. Den nya jämställdhetslagen är -
och det är egentligen väldigt lite uppmärksammat -
betydligt skarpare än vad den gamla var.
Det handlar t.ex. om skyddet mot diskriminering
av arbetssökande som numera omfattar hela rekryte-
ringsprocessen. Diskriminering kan föreligga även
om inget anställningsbeslut har fattats.
Det handlar om lönekartläggning som är obligato-
risk. Varje arbetsgivare måste varje år granska och
analysera löner och andra anställningsvillkor för
jämförbara grupper av kvinnor och män.
Det handlar om stopp för långbänk. Om osakliga
löneskillnader har upptäckts ska en handlingsplan
upprättas för att åtgärda detta, och man har tre år på
sig för att genomföra denna handlingsplan.
Inte minst handlar det om - och det var här som
motståndet var störst hos arbetsgivarsidan - att hinder
för lönekartläggning nu har undanröjts, därför att man
numera under tystnadslöfte kan få ta del av lönerna
också i det privata näringslivet för att det ska vara
möjligt att göra jämförande studier inför förhandling-
ar.
Detta är några av de förändringar som genomför-
des. Jag kan också nämna förändringen av den om-
vända bevisbördan som i och för sig var en anpass-
ning till EG-rätten, men den var av mycket stor bety-
delse, därför att det åligger den som anser sig diskri-
minerad att lägga fram fakta som ger anledning att
anta att det har förekommit diskriminering varefter
bevisbördan går över på arbetsgivaren. Det är en ny
förändring som också naturligtvis får betydelse, även
om vi ännu inte har kunnat se verkningarna av den
nya lagen fullt ut eftersom den trädde i kraft den 1
januari.
När det gäller de tjänster som regeringen själv till-
sätter vill jag bara återigen säga att regeringen om
någon måste självfallet vara den som är extra nog-
grann när man gör värdering av personer och gör
bedömning av vem som ska få ett arbete.
Det finns också en jämställdhetsenhet på Närings-
departementet. Jag kan försäkra Margareta Viklund
om att alla förslag som handlar om tillsättningar, om
styrelsesammansättningar osv. passerar denna enhet -
som är som en liten domstol i Regeringskansliet -
och det är inte ovanligt att någon minister ringer till
mig och beklagande säger: Jag fick inte igenom mitt
förslag hos din jämställdhetsenhet, så nu måste vi
diskutera det här.
Det är så det går till i verkligheten. Men det är
klart att detta inte sker inför öppna dörrar, utan det är
sådant som vi gör när vi förbereder olika typer av
förslag, och därför kommer det inte till allmänhetens
kännedom. Men så arbetar vi i alla fall.