Fru talman! Som jag nämnde tillkom den nya re-
geln i samband med den stora inkomstskattereformen
i början av 90-talet. Den var då att se som en förenk-
lingsreform eftersom det gällde en relativt omfattande
verksamhet inom idrottsorganisationerna. Den upp-
levdes både av skattemyndigheterna och av idrottsfö-
reningarna som en klar förenkling och förbättring.
Som svar på Willy Söderdahls fråga vill jag säga
att det väl är detta som är den stora skillnaden. Det
hade inom idrottsrörelsen en helt annan omfattning
via de olika ersättningar som har förekommit och
fortfarande förekommer där än i annat ideellt före-
ningsarbete eller ungdomsarbete.
Jag håller med Willy Söderdahl när han säger att
det finns många olika sätt att stödja det ideella arbe-
tet. Ett av de vanligaste sätten, som används både i
den här kammaren och i kommuner och landsting i
vårt land, är att ge ett omfattande stöd, ekonomiskt
och annat, till våra ideella föreningar oavsett om de
arbetar med idrott, kultur, nykterhet eller annat. Jag
tycker att vi bör koncentrera våra insatser på detta
under åren framöver.
Vi har alltså en speciell bakgrund i form av in-
komstskattereformen 1990 för idrottsrörelsen. Svaret
på frågan är alltså att idrottsrörelsen hade en mer
omfattande verksamhet och att det var en klar vinst
för båda parter att kunna förenkla på detta sätt. Sär-
skilt med tanke på våra pensionsreformer är det inte
bra att utvidga tillämpningen. Det skulle minska de
berörda människornas möjligheter att få goda pen-
sionsvillkor för framtiden.