Fru talman! Merparten av det stöd som ges av
samhället, vare sig det gäller staten, kommuner eller
landsting, till det ideella föreningslivet i vårt land,
oavsett vilken typ av föreningsliv det är, förmedlas
via olika ekonomiska bidragsformer. Det kan natur-
ligtvis också kompletteras med stöd till utbildning, till
lokaler och till mycket annat, och det är den mest
omfattande delen.
Man kan naturligtvis alltid diskutera att den speci-
ella skattekonstruktion som gäller för idrottsrörelsen
och som tillkom i samband med 1990 års skattere-
form skulle kunna växlas mot ett vanligt utvidgat
stöd, som skulle utbetalas på något sätt, men jag tror
inte att det i dagsläget är någon särskilt realistisk väg.
Jag vill också påminna om att det alltid finns
gränsdragningsproblem mellan olika typer av verk-
samheter. Det är ofrånkomligt, och sådana finns även
i den vanliga bidragsverksamheten. Det finns ålders-
gränser, föreningar med olika typer av aktiviteter,
olika tidsrymder och mycket annat som spelar in.
Gränsdragningsproblem kommer man nog aldrig
ifrån. De kommer att finnas också i fortsättningen.
Det undandrar sig vidare mitt bedömande och är
kanske inte heller så intressant i sammanhanget om
Willy Söderdahl var mest framgångsrik som volley-
bollspelare i den ena eller den andra formen. Det
viktigaste är väl ändå att vi är överens om att om vi
kan hitta former via bidrag eller på annat sätt för att
stödja idottsrörelsen eller andra folkrörelser, ska vi
kunna använda oss av dem. I det här fallet kunde man
1990 finna ett skäl för att förenkla både för myndig-
heterna och för den enskilde, och då var det rimligt
att man utnyttjade den möjligheten.
Jag ser att vi har alla möjligheter att utveckla stö-
det till föreningslivet, både inom och utanför idrotts-
rörelsen, under åren framöver. Jag hoppas att vi ska
få tillfälle att under kommande år utvidga stödet till
det ideella föreningslivet, som gör en fantastisk in-
sats. Man brukar ibland översätta den i antal arbetade
år eller på annat sätt, och det är mycket imponerande
tal som man kommer upp i från alla dessa frivilliga
organisationer i vårt land.
Detta blir man inte minst varse när man utom-
lands försöker uppskatta de insatser som där görs av
olika organisationer. Man inser att den typ av folkrö-
relsedemokrati och det föreningsliv som vi har i Sve-
rige är oerhört imponerande och kanske också är ett
av skälen till att vi har en större demokratisk förank-
ring på många områden i vårt land, ett större demo-
kratiskt deltagande och därmed ett ansvarstagande
som byggs upp inte minst via våra folkrörelser. Vi
bör också på alla sätt och vis kunna stödja dessa. Jag
deltar gärna i en diskussion om hur man kan hitta
former och naturligtvis resurser för att kunna stödja
folkrörelserna i ökad omfattning i framtiden.