Fru talman! Willy Söderdahl och jag är överens
om att vi bör kunna fortsätta arbeta för att utveckla
stödet till föreningslivet, antingen det gäller idrottsrö-
relsen eller andra grenar av vårt föreningsliv. Jag
tycker också att det är viktigt att notera att stödet från
kommuner, landsting och stat är av stor omfattning.
Det handlar om pengar i första hand, och det handlar
om andra förutsättningar för verksamheten. Här blir
det dessutom en kombination av förenklingar både
för den enskilde och för myndigheterna på skatteom-
rådet för idrottsrörelsen, med den omfattning som den
har. Willy Söderdahl sade i en tidigare replik att han
inte hade någon invändning mot att detta också fick
leva vidare för idrottsrörelsen. Den här företeelsen
hänger ihop med den speciella inkomstskattereformen
1990.
Jag tycker att vi i det fortsatta arbetet för att för-
söka stärka stödet till föreningslivet bör koncentrera
oss på att gå de mer traditionella banorna för hur vi
kan utveckla stödet till folkrörelserna och förenings-
livet. Som jag sade förut: Skillnaden är att verksam-
heten i idrottsrörelsen hade en sådan omfattning att
det var ganska rationellt att försöka hitta en form som
gjorde att det blev bra både för myndigheter och för
idrottsföreningar. Det hade inte riktigt samma rele-
vans för övriga verksamheter.
Men jag vill också understryka det som jag sade i
mitt interpellationssvar: Övriga verksamheter, som
inte är idrottsföreningar, har naturligtvis möjlighet att
på vanligt sätt yrka avdrag för särskilda kostnader
som man har, och det förekommer också i viss ut-
sträckning.