Fru talman! Med anledning av betänkandet FöU6
vill jag ta upp några i sammanhanget aktuella frågor.
Jag besökte de svenska SFOR-soldaterna i Bosni-
en i juni 1997. Våra soldater ville då göra mig upp-
märksam på under vilka skilda villkor de olika be-
folkningsgrupperna levde där. Jag uppmärksammades
på att de muslimska byarna hade nya fina tegeltak
och hela fönster, medan folket i de serbiska byarna
bodde i ruiner.
Våra soldater menade att det inte kunde bli fred
när de folkgrupper som man ville skulle försonas
behandlades så olika. Hos den danske chefen för den
nordiskpolska bataljonen fick jag se hur biståndet
fördelades. Muslimerna fick 98 % av återuppbygg-
nadsstödet, medan serberna fick 2 %. Den danske
chefen ville att jag skulle berätta om detta hemma.
Det har jag också gjort, men jag måste säga att det
inte är många som har velat lyssna.
När jag var på den svenska ambassaden i Belgrad
i juni 1999, just när Natos bombningar hade upphört,
fick jag av en svensk ambassadtjänsteman veta att
fördelningen av biståndet i Bosnien då var något
jämnare. Serberna fick nog ungefär 10 % av bistån-
det, sade han. Denna vecka fick jag ytterligare en
siffra, nämligen att ca 35 %, alltså en tredjedel, går
till serberna. Men jag fick också veta att de områden
där serberna bor och där biståndet hela tiden sedan
kriget i Bosnien slutade har varit lågt, inte har kunnat
utvecklas, utan fattigdomen är där mycket stor. Ar-
betslösheten uppgår till över 60 %.
Utskottet besökte i november förra året den
svenska ledningen för uppbyggnaden av den civila
krishanteringen i Bryssel. Jag frågade då hur det
fungerade i området kring Tuzla och fick höra att det
största problemet som man har i arbetet med att byg-
ga upp den civila krishanteringen och skapa fred och
försoning fortfarande är att man måste straffa vissa
grupper.
Vi har de senaste dagarna kunnat se hur 20 000
serber i den serbiska staden Banja Luca i Republika
Srpska demonstrerat mot att en moské under pompa
och ståt och med många prominenta inbjudna skulle
grundläggas för återuppbyggnad i staden. Fru talman!
Jag undrar om konflikthanterande verksamhet inte
kräver människokännedom. I det här området kan
husen inte göras tjänliga som bostäder för den ena
gruppen av två tidigare stridande folk. I stället använ-
der man pengarna till att bygga upp en moské. Varje
människa borde kunna förstå att detta inte bidrar till
fred och försoning.
Banja Luca är huvudstad i Republika Srpska. Där
bor en serbisk befolkning som vet att i Kosovo har
klostren i Methoja, serbernas ursprungsland, jämnats
med marken utan att omvärlden har höjt på ögonbry-
nen. Det handlar om kristna kyrkor och kloster från
900-talet och framåt. Om det ska bli fred måste alla
människors lika värde beaktas.
I ett TT-meddelande i dag kritiserar den nye de-
mokratiskt valde presidenten i Serbien Vojislav
Kostunica serbernas agerande i Banja Luca, men han
säger också att det internationella styret i Bosnien-
Hercegovina bär en stor del av ansvaret för våldsam-
heterna. Han anser att våldsamheterna provocerades
fram av det faktum att den internationella styrande
organisationen utsätter hela befolkningen för tryck.
Det finns ingenting som liknar en demokratisk
ordning, säger han. Somliga partier vinner val, men
de avgörande rösterna läggs av de internationella
representanterna.
Fru talman! Naturligtvis är det viktigt att Sverige i
alla berörda forum följer upp om de metoder som
används i syfte att skapa fred och demokrati också
ger förutsättningar för detta och inte i stället skapar
konflikter.
Vad gäller det som hände i Banja Luca vill jag
också säga att det i samma pressmeddelande som jag
hämtade de första uppgifterna från också framhålls att
USA tillåts utöva utpressning mot den nye jugosla-
viske presidenten för att denne ska lämna ut Milose-
vic. Det framhålls särskilt att jugoslavisk lag inte
tillåter utlämnande av landets medborgare för åtal,
något som är regel också i Sverige och i många andra
länder, bl.a. i USA. Ett utlämnande skulle också krä-
va en författningsändring. De jugoslaviska myndig-
heterna tvivlar dessutom på domstolens opartiskhet.
Jag tycker att det här är viktigt. Vill vi verkligen
fred måste vi faktiskt bry oss om de här underliggan-
de faktorerna och inte acceptera det som pågår. Det
drabbar de vanliga människorna. Det är civilbefolk-
ningen som får lida för detta. Jag tycker därför att det
är bra att det ska komma ett par utredningar till ut-
skottet om internationell krishantering och om att
verka för fred. Jag förutsätter att utskottet kommer att
ta till sig den analys som ska göras.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet
FöU6.