Fru talman! I en bilaga till det här betänkandet
finns det en utskrift från den offentliga utskottsut-
frågningen "Civil och militär krishantering inom
Europeiska unionen - nya utmaningar för Sveriges
säkerhets- och försvarspolitik", som tillkom på initia-
tiv av Kristdemokraterna.
Mycket har förändrats inom säkerhets- och för-
svarspolitiken under de senaste tio åren, från Warza-
wapaktens fall via det vidgade säkerhetsbegreppet
och globaliseringen till EU:s ökade ambitioner och
vilja att skapa en gemensam krishanteringsförmåga.
EU:s medlemsländer har gått igenom sina nationella
styrkor och anmält vad de kan bidra med, och i Brys-
sel byggs det samtidigt upp en institutionell struktur
för militär och civil samordning liksom institutioner
för planering, övervakning och genomförande. År
2003 beräknas EU:s gemensamma krishanterings-
styrkor vara klara för användning med en snabbin-
satsstyrka med 60 000 soldater.
Att kunna förebygga och hantera kriser effektivt
är avgörande för att rädda människoliv, garantera
människors rättigheter och hindra krig och förödelse.
Det behövs ett internationellt samarbete för att effek-
tivt kunna hantera kriser, och därmed kan EU nu öka
sin förmåga att säkra freden i Europa. Det gynnar
Sveriges säkerhet, Europas säkerhet och kan bidra till
den globala säkerheten.
Samarbetet leder till många nationella frågor som
vi i Sverige behöver reda ut:
Hur förbättrar vi vår förmåga att snabbt kunna
rycka ut i internationella insatser?
Hur löser vi finansieringen?
Hur garanterar vi de svenskar som vi sänder ut på
internationella uppdrag och deras anhöriga ett gott
försäkringssystem?
Hur gör vi svenska styrkor mer interoperabla med
övriga EU- och Natostyrkor?
Jag vill i mitt anförande beröra några av våra mo-
tionsyrkanden utifrån ovan nämnda frågor.
Fru talman! Internationell verksamhet är ett medel
för att även utveckla och stärka vår nationella för-
svarsförmåga. Det betyder att förbanden utvecklas
mot både nationella och internationella insatser. Av
Partnerskap för fred-samarbetet följer att den av Nato
med partnerländerna utvecklade standarden för sam-
verkan är grunden för utvecklingen av Sveriges för-
måga.
Kristdemokraterna noterar att de anmälda förban-
den omfattar samtliga stridskrafter, och på sikt bör
flera av våra kvalificerade förband finnas med bland
anmälda förband. Det kan gälla bl.a. amfibieförband
och helikopterförband. Försvarsberedningen bekräf-
tade i sin senaste rapport att alla operativa insatsför-
band i princip ska kunna användas för internationell
verksamhet.
Den totalbild som Kristdemokraterna har efterlyst
över de ambitioner, den förmåga och de förbandsty-
per som Sverige ska kunna sätta in snabbt internatio-
nellt, har tillgodosetts. Det är nu viktigt att arbetet
med att alla svenska insatsförband ska kunna bli in-
teroperabla fortsätter.
Fru talman! Kristdemokraterna anser att om Sve-
rige ska vara trovärdigt i sitt deltagande i den inter-
nationella fredsfrämjande verksamheten får det inte ta
fem månader för en snabbinsatsstyrka att komma på
plats i en konfliktregion. Det skadar vårt anseende
och är destabiliserande i konfliktområdet. Kristdemo-
kraterna anser att samtidigt som man fattar ett poli-
tiskt beslut om deltagande bör finansieringsfrågan
vara löst för att insatsen inte ska försenas ytterligare.
Jag noterar att Tone Tingsgård instämmer i detta.
Vid riksdagens försvarsbeslut våren 2000 diskute-
rades den svenska förmågan att delta i internationella
insatser. Försvarsutskottet skrev då: Processen för
statsmakternas beslut måste emellertid också effekti-
viseras. I det sammanhanget är finansieringsfrågan
väsentlig. Utskottet utgår från att regeringen snarast
återkommer med förslag till riksdagen efter vilka
principer som utlandsinsatser bör finansieras.
Utskottet menar i detta betänkande att grundprin-
cipen bör vara att erforderliga medel från början ska
finnas avdelade för internationella insatser och att det
är otillfredsställande att finansiering sker genom
omfördelning från andra verksamheter. Regeringen
föreslår i årets vårproposition att de nuvarande ansla-
gen Förbandsverksamhet och Fredsfrämjande insatser
slås samman till ett anslag för att skapa en större
flexibilitet i planeringen och användningen av resur-
serna.
Kristdemokraterna anser att detta kan innebära en
onödig konkurrens beträffande medel till reguljär
förbandsverksamhet och fredsfrämjande insatser.
Försvarsmakten behöver naturligtvis en opera-
tionsbudget för effektiva krishanteringsinsatser.
Kristdemokraterna anser därför att det snarast bör
skapas en fast ekonomisk struktur med angivna medel
för den totala fredsfrämjande verksamhet som hamnar
under utgiftsområdena 5, 6 och 7. Eftersom volymen
internationella insatser inte är konstant över åren
skulle en beredskapskredit för fredsfrämjande insatser
vara ett sätt att effektivisera beslutsfattande och pla-
nering.
Deltagandet i internationella fredsfrämjande insat-
ser får inte urholka det nationella försvaret. Pengar
ska vara öronmärkta för de fredsfrämjande insatserna.
Om det inte finns tillräckliga medel i de avsedda
anslagsposterna får det inte drabba andra nödvändiga
verksamheter inom totalförsvaret. Nu får vi avvakta
ett förslag från regeringen i den här frågan.
Fru talman! När en internationell fredsfrämjande
eller humanitär insats planeras måste ju speciella
hänsyn tas till klimatförhållanden, fara för epidemier,
risker för NBC-attacker och andra viktiga miljöfakto-
rer. Det betyder att nödvändiga resurser måste anpas-
sas särskilt för de förhållanden som råder i det till-
tänkta insatsområdet. Detta ställer krav på sjuk-
vårdsmaterielen, behov av transporter av sjuk och
skadad svensk personal samt krisstöd. Här måste
också en hög samverkansförmåga med andra länders
sjukvårdsmateriel eftersträvas.
Kristdemokraterna vill därför betona att ett ökat
utlandsåtagande förutsätter en väl förberedd och fun-
gerande hälso- och sjukvårdsorganisation. Fälthygien
och hälsoskydd är av största vikt för personalens
hälsa och därmed för förbandens förmåga att verka.
Svensk personal med kompetens inom dessa områden
bör därför medfölja vid internationella insatser så att
insatspersonalen så långt möjligt får tillgång till sjuk-
vård i svensk regi.
Försvarsmaktens sjukvårdscentrum på Hammarö
utanför Karlstad är kompetenscentrum för sjuk-
vårdstjänsten inom Försvarsmakten och utbildar me-
dicinsk personal i avancerad förstahjälpen och för-
medlar bl.a. kunskap om biologiska stridsmedel och
vatten- och livsmedelshygien. Det har nu skett en
förstärkning där inom hälsovårdsområdet liksom på
SWEDINT för att säkerställa veterinärkompetens vid
rekognoscering inför internationella missioner. Krist-
demokraterna vill dock betona att man i framtiden bör
överväga att ha resurser och kompetens avseende
vatten- och livsmedelshygien ständigt tillgängliga
även på plats i insatsområdet.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till försla-
get i betänkandet.